Summering av tränings- och tävlingsåret 2019

Träningsåret 2020 är nu igång. De senaste veckorna har varit rena uppstartsveckor med syfte att lägga grunden för att kunna stegra upp vinterträningen framåt december och sen gå på full effekt ett par månader. Det går inte att panga igång med full vinterträning och monsterveckor direkt även om man skulle vilja. Kroppen ska hålla för och kunna absorbera all träning också.

Själv är jag inte så intresserad av att räkna timmar, min och coachs filosofi är att fokus är på innehållet och att det är resultatet på de viktiga tävlingarna som räknas. Men jag tänker att andra kan vara intresserade av hur jag tränar så i detta inlägg bjuder jag därmed på lite statistik från det gångna träningsåret. (Tyvärr verkar det som min träningsdagbok Funbeat med sina fantastiska kalenderfunktioner och rapporter/statistik definitivt kommer att lägga ner vid årsskiftet så återstår att se hur jag loggar min träning framöver…)

Träningsåret 2019 (1 november 2018 – 1 november 2019):

Total träningstid: ~625 h

träning2019_2

Fördelning av träningstimmar (styrketräning endast effektiv tid).

Träning2019_1

Träningstid per månad (tävlingssäsong juni-oktober)

träning2019_3

Fördelning av träningsintensitet (enligt Borgskalan/RPE). Ca 80 % låg intensitet och 20 % hög intensitet. Styrketräningen är oklassad (-)

Resultat på tävlingar (the hard facts):

VM Medeldistans: 23:a – Har funderat en hel del varför jag missade formen såpass grovt. Det som jag gjort annorlunda mot tidigare år är att jag valde att springa O-Ringen som gick 2 ½ vecka innan VM. Jag var inte sliten på själva VM, däremot blev jag väldigt sliten av O-Ringen och fick träna väldigt lugnt en tid efter vilket nog hade negativ effekt på formen. Det går säkert att använda O-Ringen som formtoppning till VM men det är väldigt svårt att styra intensiteten så som man vill ha den.

Totala Världscupen: 8:a

  • Deltävling #1, medel: 5:a
  • Deltävling #2, förkortad lång, jaktstart: 5:a
  • Deltävling #3, VM Långdistans – ej uttagen
  • Deltävling #4, VM Medeldistans: 23:a
  • Deltävling #5, medel: 3:a
  • Deltävling #6, knockoutsprint: 40:e (utslagen i kvalet)
  • Deltävling #7, sprint: 9:a
  • Deltävling #8, medel: 7:a
  • Deltävling #9, sprint: 23:a

Sammanfattningsvis en relativt jämn och hög nivå under hela den internationella säsongen med fem topp 10-placeringar på 9 lopp, men utan den där riktiga fullträffen som jag ju hade hoppats skulle komma på VM. Finns lite att jobba på i sprint till VM nästa år också.

Swedish League: 3:a – i och med att säsongen började sent i år kunde jag springa hela Swedish League (minus natt-SM som jag stod över) vilket var roligt. Topp 4 i samtliga 5 lopp men en seger på sprinten i Fisksätra som bäst resultat.

O-Ringen Kolmården: 4:a – Den fysiska formen fanns där och jag kände mig stark alla etapper igenom. Tyvärr väldigt svajigt tekniskt med en rejäl djupdykning den fjärde etappen, annars hade jag kunnat utmana om totalsegern på allvar. Nöjd med en andraplats på den andra etappen och bäst tid på den tuffa sista etappen.

SM Sprint: 1:a – Mitt första SM-guld som senior efter en hel del silver och brons. Riktigt kul även om tävlingen i sig inte var så viktig för mig i år.

SM Stafett: 4:a – Roligt att kunna vara med och utmana om medaljerna med Hagaby.

SM Lång och Medel – 8:a respektive 9:a. Riktigt kass insats. Hade inget fokus på dessa tävlingar i år och då går det som det går. Skulle ha skippat dessa helt och tränat istället.

10MILA: Sprang andrasträckan och gjorde en halvdan insats vilket inte är okej. Slutsats är att man måste träna natt om man ska vara bra på natt…

Jukola: Hade 10:e bästa tid på sistasträckan och sprang in Hagaby på 29:e plats vilket är vår bästa placering sen början av 90-talet.

Löpning blev det tyvärr inte så många tävlingar i år som jag skulle vilja, men kunde ändå notera nytt pb på 5000 m med 14:40,5.

Kort om 2020:

Har inte spikat tävlingsprogrammet för 2020 helt än men störst fokus ligger givetvis på sprint-VM i Danmark och därefter skogs-EM i Estland och totala världscupen. Swedish league är inget jag kommer lägga något fokus på, vilket blir ganska lätt nästa år då jag ändå inte kommer att kunna springa finalen (pga terrängkännedom). SM-tävlingarna kommer jag inte att springa natt och funderar även på att skippa medeln (minska totalbelastningen).

Träningsmässigt kommer det skruvas och stegras lite i vinter, mer om det senare kanske…

Säsongsvila och tankar om världscupen i Kina

Tog en veckas helvila efter världscupen i Kina. Bra timing eftersom jag dessutom lyckades bli sjuk. Kan inte direkt rekommendera kombon säsongströtthet-långresetrötthet-sjuktrötthet 😉 Men nu är jag frisk och vinterträningen är igång med en bra genomförd lätt uppstartsvecka.

Världscupen i Kina var ingen rolig upplevelse och det har tagit lång tid att bearbeta alla tankar från det jag har sett och upplevt. Kändes olustigt att vara där, längtade hem till Sverige och ville bara få tävlingarna överstökade. Jag kunde såklart ha stannat hemma men ville inte gå miste om möjligheten till en bra placering i den totala världscupen… Nästa gång hoppas jag IOF tänker till en gång extra innan man har världscup i ett land som inte respekterar demokrati och mänskliga rättigheter. Jag försökte hålla mig undan alla jippon och fotograferingar så mycket som möjligt och inte vara en del av den fasad de försökte visa upp. Valde t.ex att inte gå på den ”fantastiska öppningsceremonien” vars enda syfte är att vi skulle bli imponerade…

Försökte istället att lägga allt mitt fokus på själva tävlingarna, som tyvärr också blev jippon fast av andra anledningar.

Medeldistans:

Först ut av världscuploppen var en parkbetonad medeldistans. Det kan nog vara ett av de tuffaste loppen jag någonsin sprungit med brant och svårframkomlig skog samtidigt som det var 30 grader varmt med hög luftfuktighet. Den fysiska känslan var som att springa i sirap, och mitt tekniska genomförande var väldigt knackigt då jag hade stora problem med att förstå kartan. Själva loppet var dock bättre än vad känslan antydde och jag slutade preliminärt 5:a, drygt 2 min efter Gustav. Tiden efter målgång var dessvärre kaotisk med protester angående att arrangörerna diskat löpare som sprungit genom ett förbjudet område (tomtmark/olivgrönt) till den 5:e kontrollen. Juryn beslutade till slut att dessa löpare ska bli godkända då området var för smalt enligt normen och att kartan hade stora brister i övrigt. Jag håller med att kartan inte höll måttet för fem öre men tycker ändå att det är ett felaktigt beslut då man straffar löpare som faktiskt försökt följa reglerna! Speciellt drabbade blev de som var på väg att springa över tomtmarken men upptäckte sitt misstag och sprang runt… Jag hoppas ändå att detta debakel leder till en bättre kartkontroll från IOF:s sida i framtiden för det var den som hade brustit i det här fallet.

KartaResultat

Sprintstafett

Sverige hade i praktiken redan avgjort stafettvärldscupen och den enda möjligheten för Schweiz att vinna var om de tog hem segern i den sista deltävlingen samtidigt som samtliga fyra svenska lag stämplade fel. Men vi ville såklart avsluta på topp ändå! Själv sprang jag tredjesträckan i andralaget tillsammans med Alva Olsson, Max Peter Bejmer och Sara Hagström. Gick ut som 5:a med dryga halvminuten upp till täten och kunde med tredje bästa tid av alla herrar minska det avståndet betydligt varefter Sara sen spurtade oss i mål på en andraplats efter Schweiz. Riktigt kul! Speciellt efter att vi med till 3/4 samma lag var trea på världscupsprintstafetten i Finland men då inte fick gå upp på pallen eftersom Sverige 1 vann och bara det bästa laget för varje nation räknas i resultatlistan 😉

sprintstafett_kina

KartaResultat

Sprint

Världscupfinalen avgjordes i ett sjukt häftigt sprintområde där det verkligen var orienteringen som avgjorde. Hur coolt som helst! Tyvärr var jag alldeles för dålig i början, både långsam tekniskt och en del misstag. Skärpte till mig och kunde få till en stark andra halva av loppet, men totalt sett för dåligt och jag slutade 23:a, hela 54 sekunder efter. Insatsen räckte ändå till en 8:e plats i den totala världscupen vilket jag är nöjd med även som jag såklart vill mer!

KartaResultat

Mycket av snacket efter sprinten handlade om de ”enastående” kinesiska prestationerna. I det här fallet tror jag inte att man någonsin kommer kunna bevisa något åt det ena eller andra hållet, men är man någorlunda insatt i vad som krävs för att prestera i internationell elitorientering så tror jag att man inser ändå att allt inte skett enligt reglerna…

Självklart vill jag att orienteringen ska spridas till fler länder, men vi måste då även sprida de värderingar som den för med sig! Orientering bygger på att vi litar på varandra och det som hände på militär-VM visar hur lätt det är att fuska om man skulle vilja och hur svårt det är att förhindra.

Världscupen i Kina kommer säkert att debatteras till döddagar men själv tänker jag nu försöka lämna detta bakom mig och gå in i vinterträningen till 100 %.