The Revival

Testar att skaka liv i den gamla bloggen igen. Får se hur länge inspirationen håller. Kommentarer uppskattas (såväl positiva som negativa)! Tänkte försöka hålla inläggen lite kortare och med tätare uppdateringar den här gången. Skriver som vanligt mest om träning, orientering och en del löpning med inslag av roddmaskin. Enjoy!

Precis hemkommen från världscuptävlingar i Schweiz och direkt efterföljande VM-läger i Tjeckien var planen en lugn helg med basecamp i Salem. Men då Ida dragit på sig något elakt förkylningsvirus fick det bli en ensam helg i Örebro istället för att undgå smitta. I jakt på något att sysselsätta mig med och pigga ben (alla vet att 1000 tjeckiska höjdmeter om dagen i en vecka gör susen för att väcka liv i kroppen efter en tung tävlingshelg) blev det en färd norrut till den spirande metropolen Storå/Guldsmedshyttan och en spontan efteranmälan på långa terräng-DM (12 km).

Då konkurrensen inte var jättehård var planen och ordern enligt coach att ta det som ett träningspass i goodpace. Min tanke var att gå ut i 3:20-tempo och sedan öka lite mot slutet om det kändes bra. 6 varv á 2 km på det lokala elljusspåret skulle avverkas och efter en inspektion av banan på uppvärmningen konstaterade jag att den inte var i det plyschigaste laget. Brant utför – skarp kurva – lerhål – brant uppför – flackt utför och sen avslutning uppför. Blandat grus och gräs. Passande för orienterarben med andra ord, men svår att pacea sig på.

Tänkte att jag skulle öppna lugnt men passerade ändå första kilometern på 3:14. Blev lite orolig att jag gått ut för hårt i första backen och sansade mig lite. Första fyran passerades på 3:18-snitt med en känsla att 3:20-fart kanske var lite optimistiskt för att vara behaglig fart på den här banan. Men ungefär samtidigt verkar dieselmotorn kommit igång ordentligt för den tunga känslan släppte och jag kunde med bra feeling successivt öka till ett totalt snitt på 3:15 i mål utan att ta ut mig alltför mycket. Seger på 39:13. (12,15 km och ca 240 höjdmeter totalt på klockan). Guld blev det även i lagtävlingen tillsammans med Jack och Wilhelm, men KFUM var enda klubb som hade minst tre deltagare så det var väl klart redan på förhand.

Allt som allt ett fint och gemytligt arrangemang av Storådalens SK och kul med folk som står och hejar utmed banan. Synd att det inte var fler deltagare med och upplevde lite äkta löparkultur. Gratis kaffe bjöds det också på i väntan på prisutdelningen (lite skillnad mot orienterings-SM på den fronten).

Söndag = långpass i bergen. Fin OL på de allra smaskigaste partierna av Suttarbodakartan och Dunderklintarna. Sällskap söktes, men då ingen verkade ha förstått vilken kraftigt prestationshöjande effekt denna typ av pass har (kilsbergsluft ännu inte med på WADA:s lista över dopingklassade substanser, så passa på!) blev det tunt på den fronten. Lägger upp några bilder från passet så alla som inte kom inser vad de missade:

långpass1

Mosstjärnen (betydligt finare i verkligheten).

långpass2

Berghällar är inte så vanliga i den här delen av Kilsbergen, men Dunderklintarna bjuder på några fina exemplar!

långpass3

Utsikt över Närkeslätten från Dunderklinten (Kvarntorpshögen syntes rätt tydligt i verkligheten men inte alls på bilden).

smask1

OL-godis på Suttarbodakartan. För den intresserade kan nämnas att höjdstråket i nord-sydlig riktning som K7 och K10 sitter på är vattendelare mellan Norrströms och Göta älvs huvudavrinningsområden. (Lite coolt tycker i alla fall jag.)

smask2

Dunderklintarna. Så fint så man blir alldeles tårögd.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s