Landslagets uppstart inför kommande år – den så kallade höstsamlingen – brukar alltid vara en intensiv tillställning. I år blev den för mig extra intensiv då den hölls på hemmaplan i Örebro/Ånnaboda och jag hade ansvaret för en del av träningarna samt höll en föreläsning tillsammans med min tränare Mikael Kroon om vår träningsfilosofi (mer om det senare).
Efter att ha smygstartat långhelgen med en träning för juniorerna på Skåle Klint vid Tisaren, inleddes höstsamlingen uppe i Svampen i mina hoods på Norr i Örebro. Lunch, presentation av värdegrund samt planering för 2017 varvades med fika och team-building-aktiviteter. Träningen på kvällen bestod av Mighty Mushroon Night Sprint Relay, en nattsprintstafett med en dam och en herre i varje lag där varje person sprang två sträckor var. Undertecknad var både banläggare och kartritare och garanterat mest nervös av alla ;). Almby IK skötte det tävlingsadministrativa så det blev ett fint genrep inför sprintstafetten på SM nästa år. ”Bästa sprintträningen vi kört med landslaget” var ett av omdömena och de flesta verkade uppskatta arrangemanget, vilket såklart var väldigt roligt att höra. Sprang herrsträckorna själv också för att få lite tempoträning. Banorna kan ses nedan samt på Livelox. Se även Webb-TV om spektaklet på NA/Konditionsbloggen.
Snart går starten! Foto: Sussi Wiklund Björk
Efter sprintstafetten förflyttades höstsamlingen upp till himmelriket på jorden (dvs Kilsbergen), tyvärr med någon decimeter snö i skogen. Fysiskt gör det inte så mycket men tekniskt blir det såklart lidande och jag sprang de flesta passen i klunga på ett led. Hade lagt en förlängd medeldistans på Dammen-kartan (en av topp-3 personliga favoritområden i Kilsbergen i konkurrens med Västra Bergen och västra delen av Suttarboda), ett långpass från Ånnaboda upp kring Torsaboda och tillbaka runt Göljan, samt ett grispass i sluttningen söder om Storstenshöjden för att få lite inspiration till VM i Estland nästa år (själv skippade jag det sistnämnda passet och höll roddkurs på gymmet istället 😉 ). Lördag förmiddag hade Tomas Hallmén lagt ett stafetträning i Ånnaboda med gaffling à la Milan (galet fuskgafflat). Fick kämpa hårt med att ligga i tät och spåra och det var lättare för de som låg lite bakom att gå ikapp. Hade chans på tredjeplatsen men åkte dit ordentligt på en orättvist gafflad sistakontroll (!) och fick nöja mig med sjätteplatsen.
Dregelterräng! (I alla fall när det inte är snö.)
Vinterlandskap vid Södra Ånnabosjön
Som vanligt var det ingen vila mellan träningspassen utan fullspäckat schema med föreläsningar och information. Som jag nämnde tidigare höll min tränare och jag ett föredrag om vår träningsfilosofi och vad som fick det att lyfta 2016. Grundprincipen i denna filosofi är ”Optimalt men safe” vilket innebär ”att träna så lite som möjligt för att bli så bra som möjligt”. Fokus i träningen ligger på att vara riktigt fräsch på de hårda passen (2-3/vecka) så att man får ut full effekt av dem. Detta innebär också att de övriga passen genomförs så lågintensivt som möjligt, det vill säga väldigt polariserad träning. Träningen periodiseras och läggs upp i cykler med mängdveckor och högintensiva veckor med målet att få en formtopp på ett fåtal utvalda tävlingar, (i år EM, VM och VC-finalen). I rena timmar tränade jag den här säsongen som nämnt i tidigare inlägg ca. 565 h vilket var ungefär detsamma som föregående år. Planen är långsiktig med syftet att få ut full effektträning 2018-2022. Skillnaden till år är att vi lagt till hoppträning, väldigt lätt och få repetitioner än så länge men det har gett förvånansvärt bra resultat. Exempel på lite övningar nedan. Detta är såklart en extremt kort och förenklad sammanfattning, men ställ gärna frågor om ni undrar något specifikt. Det går också bra att följa min träning på FunBeat (länk i menyn ovan), har förstått att många gör det ock tycker att det är intressant. Själv gillar jag också att följa hur andra lägger upp sin träning. Fick under helgen även lyssna till hur Tove, Jonas och Jerker bl.a. ser på sin träning. Många gemensamma framgångsfaktorer men också väldigt olika. Det gäller att hitta det som fungerar för en själv helt enkelt.
På lördagkvällen hölls den traditionsenliga OL-galan där jag var nominerad i tre ( eller fyra) kategorier och kunde ta hem titeln som ”årets komet” (efter att ha blivit snuvad på densamma 2014). Fick dock se detextrainsatta priset som ”årets roddare” gå mig förbi 😉 Tyvärr strulade tekniken en aning så vi gick miste om det bästa på de här galorna vilket är inslaget med alla roliga bilder, filmer och bloopers från året som gått med landslaget. Får hoppas att den dyker upp någonstans ändå!
Som vanligt väldigt kul och inspirerande att vara tillsammans med alla härliga personer i #världensbästalandslag. Hoppas alla uppskattade Kilsbergsterrängen kring Ånnaboda trots snön. (Tar tillfället i akt att rekommendera träningspaketen för SM 2017: http://sm2017.se/. Bäst serverade utan snö!). Nästa punkt på landslagsprogrammet blir ett träningsläger på Fuerteventura i slutet av januari. Blir fint med lite train-eat-sleep-repeat utan snö!
//Hälsningar nerifrån gruvan
Martin Regborn 