Säsongsvila, summering av 2016 och blicken framåt

Ytterligare ett träningsår till ända, vilket innebär tid till vila och reflektion. Är faktiskt inte särskilt intresserad av statistik gällande min träning, tänker att det är resultaten som talar. Men jag vet att många är det (intresserade av träningsstatistik alltså), så bjuder på lite siffror från träningsdagboken:

Antal timmar träning v. 44 2015 till v.44 2016: 565 (marginellt (2,5 %) mindre jämfört med föregående år)

varav:

Löpning: 45 %

Orientering: 39 %

Roddmaskin: 8 %

Längdskidor: 4 %

Styrketräning / övrigt: 4 %

Antal sjukdagar: 0

Antal skadedagar: 0

Fördelning intensitet (RPE, min):

intensitet2016

Timmar per månad:

traningpermanad2016

(Är det något speciellt man undrar är det bara att fråga eller att själv gå in i min Funbeat (länk i menyn ovan) och grotta ner sig i vad det nu vara månde.)

Avslutade säsongen definitivt förra helgen med att springa terräng-SM på Rocklunda i Västerås (nästan mer hemmaplan än att tävla hemma i Örebro.) Sprang söndagens 12 km och hade förhoppningar om att kunna vara med långt fram i fältet. Kände dock ganska direkt att helgen i Schweiz tömde de sista krafter som fanns kvar efter många helgers intensivt tävlande. Fick därmed nöja mig med en 15:e-plats, men formtopparna i år har ju ändå kommit där vi velat ha dem så det spelar ingen större roll.

dsc_0068

Kunde i alla fall ta hem spurtuppgörelsen om 15:e-platsen. Foto: Sverker Regborn

Efter terräng-SM blev det vila. Helvila. För att bibehålla åtminstone någon form av psykisk stabilitet blev det ändå några utflykter till bergen. Passade bland annat på att utforska en plats i Kilsbergen där jag inte varit tidigare, naturreservatet Storsjögångan i Fasaskogen i Södra Kilsbergen. Det stora dragplåstret i detta reservat var ”skandinaviens största flyttblock” – Storsjöstenen. Fick efter lite efterforskningar klart för mig att det nog är långt ifrån det största, men groteskt stort var det i alla fall. Svårt att fånga på bild men enligt uppgift 22*12*9 m långt/brett/högt. Väldigt fint i skogen i övrigt och tuff terräng så kommer nog att testa att springa här framöver.

20161025_114147

Säsongsvila innebär också att man kan vara med på lite mer udda grejer, så igår var jag med på Run For Your Lives. Blev lite löpning ändå alltså… Arrangörerna av detta ”lopp” hade förvandlat Örebro City till en avbild av ”The Walking Dead” och man skulle ta sig från Gustavsvik till en säker zon vid slottet utan att få alla sina tre liv tagna av zombier. Skruvat och galet kul. Skaderisken enorm såklart 😉 Tog mig i mål överlevande också så det känns bra att veta att man skulle klara sig vid en eventuell zombieapokalyps 😉

received_1104933106270245

Foto: Josefin Erlandsson

Smygstartade vinterträningen idag med en kort jogg och lite lätt styrka. Drar igång vinterträningen på allvar nästa vecka. Är riktigt sugen nu på att ”gå ner i gruvan” som coach säger, och i veckan blev det även officiellt att jag är en del av A-landslaget 2017. Fantastiskt roligt att få ett kvitto på en bra säsong och allt hårt och dedikerat arbete som lagts ner under många år. Ger också lite mer stöd i satsningen än tidigare såklart. Närmast är det VM i Estland som gäller givetvis, men tänket är långsiktigt och det finns många år framöver att prestera på och toppen är långt ifrån nådd. Blickar framåt (och uppåt!)

martin-regborn-2

Foto: Stina Loman, Skogssport

 

WC-avslutning i Schweiz

Efter att ha varit nära ett par år i rad var det så äntligen dags för mig att göra debut på världscupavslutningen i Schweiz. I år arrangerat i Aarau på det schweiziska mittlandet mellan Zürich och Bern. Den senaste och hittills enda gången jag orienterat i Schweiz var i samband med JEC i St. Moritz 2012. Helt annan terrängtyp då, vilket innebar att jag nu skulle få mitt livs första möte med schweizisk mittellandterräng. Eftersom de andra i det svenska laget var ivriga att påminna mig om hur fint det skulle vara i skogen såg jag mycket fram emot detta 😉

Efter ett träningspass på torsdagen på model event för långdistansen (kartan ovan) fick jag mina farhågor bekräftade. Den vita skogen var för det mesta väldigt öppen och fin, men så fort man kom in i lite andra färger på kartan blev det värre. Grönt raster innebar björnbärssnår som man kunde fastna rätt bra i, gult var också ganska genomgående dåligt med mycket sly, och gult+grönraster var det bästa av två världar 😉 Terrängen i Estland kan jag ändå uppskatta, men det här var bara hemskt otrevligt. Vill såklart ändå kunna bemästra att springa även i sådan här skog så gav mig ut på ytterligare en karta på fredagen. Taktiken för långdistansen var de flesta i laget eniga om; att hålla sig på väg och i vit skog så mycket som möjligt.

Fredagseftermiddagen spenderades som publik på den avslutande deltävlingen av sprintstafettvärldscupen. Var riktigt sugen på att springa själv, men ville lägga mina sista krafter den här säsongen på att fokusera på att göra en bra insats på de individuella loppen då jag låg såpass bra till i totalen.

foto: Skogssport

Foto: Skogssport

Lördagens långdistans bjöd på 16,2 km i björnbärssnår och med en något udda parstart vilket medförde att banan inleddes med två olika slingor gafflade med varandra. Kändes som att jag fick en bra start och kom in i loppet fint, men ovanan vid terrängtypen gjorde det svårt att få en uppfattning huruvida jag sprang bra eller inte. Kom hur som helst in i ett dåligt parti mitt på långsträckan till 9:e kontrollen där jag gjorde det man aldrig ska göra – ändra sitt vägval efter halva sträckan – och körde fast i gult+grönraster och fick kämpa en stund för att komma loss. Kunde sedan in på den avslutande delen få tillbaka flytet och fick till en stark avslutning. Spurtade in precis under 90 minuter på tiden 89:55 vilket visade sig räcka till 9:e plats, +5:08 efter segrande Matthias Kyburz. Är givetvis nöjd med en topp-10-placering på en internationell långdistans, men har mycket kvar att lära för att springa bra i sådan här terräng.

Behöll med lördagens resultat min sjundeplats i totalen inför den avslutande sprinten. Kroppen var långt ifrån den piggaste efter att ha sprungit långdistans dagen innan och jag var dessutom väldigt nervös inför loppet, på gränsen till illamående. Brukar aldrig vara det inför lopp annars med det släppte när jag kom upp på startrampen och mötte publikhavet och hörde den svenska hejaklacken.

owcupfinal

Banan var ganska straightforward men ganska kul ändå med inramningen och det höga kontrollantalet vilket gjorde det svårt att ha någon större framförhållning. Genomförde loppet utan några större misstag och slutade 7:a i loppet, 36 sekunder efter en för dagen helt överlägsen Jonas, men med ”bara” 16 sekunder upp till andraplatsen. Närmade mig de mer skogspräglade löparna i totalen poängmässigt, men hade behövt vara några sekunder snabbare för att gå om. Fick istället se mig passerad av Jonas och slutade på 8:e plats i världscupen 2016. Nog för att jag visste när jag kom in i säsongen i våras att det kunde bli ett bra år med den utveckling jag hade under vintern, men till att etablera mig till en stabil topp-10-löpare i världscupen trodde jag nog ändå var några år i framtiden. Ger såklart extra motivation till den kommande vinterträningen för att höja ytterligare en nivå närmare topplöparna 2017.

worldcup2016

Orienteringssäsongen är slut för i år, men innan det är viloläge på blir det en start på terräng-SM i Västerås till helgen. Ska bli kul att bara få ta ut det allra sista av 2016!