Off-season = indoor rowing season!

Samtidigt som jag är riktigt sugen på att dra igång med vinterträningen är det skönt att ha en period att träna vad jag känner för och inte har haft möjlighet att göra under tävlingssäsongen. Har under veckan nu efter terräng-SM försökt att ligga lågt med löpningen och köra lite roliga alternativa pass. Och vilken form av alternativ träning är roligare än intervaller på roddmaskin? Rodd-endorfiner är helt klart bättre än löp-endorfiner (eller vilken drogliknande substans som nu insöndras i hjärnan).

Drog ett testlopp över 2000 meter i tisdags. Roddmaskinsträningen det senaste halvåret har på sin höjd legat på 4 pass i månaden i snitt, varav alla varit lugna distanspass på ca 12-15 km. Hade därför lite dålig koll på vad jag skulle gå för, men hade ingen prestationsångest över att jag inte skulle fixa mitt pb på 6:30,1 från förra vintern. Utgick från att jag nog borde klara åtminstone 6:45 på ren kondition och någon form av muskelminne av hur tekniken ska sitta i högre farter än distanstempo.

Öppnade alldeles för hårt för en måltid på 6:45. Det känns alltid lätt i början, men erfarenheten är att hålla sig kall är det bästa. Att förivra sig leder obönhörligen till en hård DNF. Nu kändes det ändå som att det skulle kunna hålla hela vägen. Reviderade målet, siktade in mig på en snittfart under 1:40 /500 m och lät det bära eller brista. 6:37,6 stannade till slut klockan på innan jag äntligen kunde slänga mig på golvet och påbörja den respiratoriska kompensationen av den högst självförvållade metabola acidosen.

rodd271015

Bara 7,5 sekunder ifrån pb på högst sporadisk distansträning. Har tydligen bra allmän fysisk grundstatus just nu och det känns bra att kunna börja vinterträningen från en hög nivå. Blev även lite sugen på SM i inomhusrodd på Lidingö den 5:e mars nästa år och påbörjade jakten på en roddklubb att tävla för. Inget påskrivet och klart än men har en på G! Sub 6:30 borde räcka till medalj i lättviktsklassen och det borde vara möjligt med lite distansträning under vinter och något hårt intervallpass sista veckan.

Dagen efter dammade jag av mina rullskidor som jag inte använt på år och da’r. Efter att ha dragit sönder höger långfinger på SM Lång i fjol har jag bara hållit i ett par stavar en gång (långpass på långspåren i Kilsbergen i vintras) och då gjorde det ganska ont. Nytt försök alltså. Tog en klassisk runda hemifrån ut till Glanshammar på gamla Arbogavägen och sedan tillbaka hem via Fellingsbrovägen. Fin runda på knappt 3 mil, dock väldigt platt så det blev nästan uteslutande stakning vilket inte är den mest effektiva träningen för en orienterare. Men Närkeslätten är ju av förklarliga skäl en slätt…

glanshammar

Helt smärtfritt så det kanske kan bli lite skidor i vinter ändå. Men det lär kännas värre när det blir kallt ute.

Har även blivit ytterligare två fina intervallpass på roddmaskinen under veckan för att hålla uppe flåset lite. Det första 6*500 m i 3 sek snabbare fart /500 m än pb-fart på 2000 m. Tänkte att jag borde kunna fixa ett snitt på 1:38 just nu med tanke på att det inte var helt max med 6:37,6 ändå. Passet är egentligen 8 st intervaller med 3:30 vila men pallade bara 6 st med ett snitt på 1:34,8. Laktatparty deluxe. Andra passet körde jag idag, 4*1000 m med 5:00 vila med en målfart pb + 1 sek/500 m. För en långdistanslöpare kanske det låter som lite väl lång vila, men efter tre intervaller undrar du hur fem minuter kan gå så äckligt fort… Klarade passet med en snittfart på 1:37,7 vilket tyder på att jag borde klara sub 6:30 relativt enkelt ändå.

Men det är ändå orienteringen som gäller och imorgon drar vinterträningen igång så det lär (tyvärr?) bli ett tag till nästa pass med ”dödsrodd”.

Terräng-SM

…eller ”Terräng”-SM som vi orienterare säger ;).

Att vara i Uddevalla och inte orientera på ”Herrstafjället” kändes väldigt konstigt. ”Världens finaste orienteringsterräng” som en Uddevalla OK:are uttryckt det, men det kanske är att vara lite väl hemmablind. Det är ju uppenbart att denna person aldrig varit i Born. haha.

Åkte ner på lördagen med Mamma som chaufför då coach var i Dublin. Med oss hade vi William ”Frallan” Fransson som skulle springa P19 och på plats i Uddevalla anslöt även Linus Rosdal (bästa svensk på Lidingöloppet i år med 1:44:55). Alla vi tre skulle bara springa på söndagen.

Starten för Män 12 km gick först 14:30, eller enligt den inre klockan egentligen 15:30 så det blev en kort morgonjogg för att beskåda Uddevallas sevärdheter. Hade spanat in en fin strandpromenad med en brygga och en häftig snedkabelbro som jag var upp och vände på krönet av. Från hela strandpromenaden hade man även utsikt över den något större snedkabelbron Uddevallabron. Jag vet inte varför men det är något fascinerande över broar.

bild från uddevalla.se

Banan på terräng-SM bestod av en relativt lättlöpt slinga på 2 km där det mesta av underlaget bestod av grus och en liten del av gräs. Kuperingsmässigt inleddes varvet med en stigning på 20 höjdmeter de första 500 metrarna för att sedan gå utför, därefter platt och till slut en sista tvär knyck på drygt 5 höjdmeter. Det fanns även några knixiga kurvor där jag hade nytta av mina egenskaper som sprintorienterare. Som en extra krydda blåste det kraftig motvind stora partier av banan. Vädret i övrigt var näst intill perfekt för löpning.

tsmUddevalla

Inledde loppet genom att ligga tätt i rygg på Linus då jag vet att han brukar disponera sina lopp väldigt väl. Märkte att många hade det lite tufft i backen och i de tvära kurvorna. Mest kände jag att jag tjänade i den korta branta knycken på slutet. Tror att man som orienterare kan växla stegfrekvens lite bättre än slätlöparna.

tsm3

foto: Carina Regborn

På andra varvet släppte jag Linus rygg och lade mig istället i gruppen bakom och försökte ta så lite vind som möjligt. Sprang i den klungan i två varv innan den löstes upp och några drog iväg och några föll av. Fortsatte ensam i mitt tempo ett varv innan jag blev upphunnen av två killar bakifrån. Fick slita lite för att för att ligga kvar i rygg här men kunde hänga med ändå. Märkte återigen att de andra sackade efter något steg i sista branten och beslutade att sätta in en stöt här sista varvet vilket jag också gjorde. Lyckades hänga av Spårvägenlöparen men inte Sisu Nässjölöparen som också hade krafter kvar och gick om mig sista biten. Gick in som 18:e man av 51 fullföljande på tiden 39:20 vilket väl får anses som klart godkänt. Var även endast 9 sekunder efter Linus som inte verkade helt nöjd med loppet. I P19 sprang Frallan in på en 24:e plats och tyckte som jag att banan gott kunde ha varit lite grisigare…

Resultat

tsm2

foto: Carina Regborn

Och då var tävlingssäsongen slut på riktigt. Får se om det blir någon mer omfattande viloperiod, tror inte att jag klarar av det…

Osystematisk rekognosering

MajsanUL

Skogssport 9/2012

Det blev en liten minisemester på västkusten tillsammans med Mamma. Eftersom det nu bestämdes lite hastigt och lustigt att Strömstad skulle bli helt avlyst från och med första november passade jag på att turista lite i stan. Vad som nu är tillåtet och inte är ju aningen luddigt, men jag höll mig på rätt sida av samvetet och utövade så kallad ”osystematisk rekognosering” (i motsats till ”systematisk rekognosering”, vad nu skillnaden är). Gick runt lite planlöst och spanade in det som jag tyckte verkade intressant. Hann på två dagar beta av det mesta av avlysningen och det blev åtskilliga kilometer promenad. Helt sjukt. Stäng av stället från första början istället säger jag, men vad gör man…

Hann även med ett fint intervallpass på en grusväg utmed kusten (givetvis inte i avlysningen…) i solnedgången. Lätt och fint så det kan nog bli bra till terräng-SM.

opasserbarbrant

Opasserbar brant (ner kommer man alltid, åtminstone en gång).

MajsanUL2

Skogssport 10/2012

Nu var det så passande att Blodslitet gick av stapeln den här helgen, precis på andra sidan gränsen, och efter min DNS pga sjukdom på SM Ultralång i våras ville jag ha lite revansch. Terrängen var väl inte fullkomligt irrelevant för Strömstad heller.

Blodslitet inleds med tre gafflade slingor á 4 km. Många namnkunniga löpare i startlistan och ska man springa 2+ timmar vet folk att ta det lugnt i starten (till skillnad från 25manna). Jag sprang helt OK inledningsvis men kanske lite onödigt svajigt vissa sträckor och fick ut på den sista långa gemensamma raka slingan med beskedet att jag låg ca. 5-6:a med någon minut upp till ledande Runesson.

Kartpärmen – slingorna

Långsträcka till första och vi samlades ihop några stycken i en klunga. Hade inte räknat med att behöva ta initativet men fick lägga mig längst fram och vågade inte riktigt dra på och hitta på något eget såpass tidigt. Själva kontrollen låg i en sluttning som såg lite småläskig ut vid första anblicken, så jag stannar till lite för att verkligen ha stenkoll på var jag går ner. De andra fortsätter dock bara rakt ner så jag hänger på och utgår från att de har koll. Sedan är vi ett gäng yra höns som springer runt 5 minuter i den där sluttningen…

hönshus

Hönshus

Till slut hittar vi i alla fall kontrollen och Bergman drar på bra ut till tvåan och jag hänger på på runtvägvalet till trean som nog var lite sämre för väl framme vid kontrollen är vi alla samlade igen. Sen kom en fin backe upp till den femte kontrollen och jag och schweizaren Rüedlinger får en lucka till de andra som inte täpps till. Är därefter till största delen jag som ligger längst fram och det avgörs mellan oss i långspurten på leråkern där jag drar det vassaste strået och slutar 6:a. Synd på bommen till ettan, för jag kände mig riktigt pigg på slutet och hade nog kunnat ta en eller annan placering till.

Kartpärmen – sistaslingan

I och med målgången var också orienteringssäsongen 2015 avslutad för min del. Blev även den enda ultralången för min del i år (The Hunt på Viking Memorial i mars var i lite kortaste laget för att vara ultralång). För de som uppskattar denna orienteringssportens ädlaste distans lika mycket som jag kan jag rekommendera ultrahelgen 14-15:e november, Lången i Karlstad på lördagen och Fakiren i Kolsva på söndagen. Själv är jag anmäld till höstsamlingen i Göteborg, riktigt dålig planering av SOFT 😉 .

25manna

25manna. Världens största plojstafett. I år fick jag äran att förvalta förstasträckan, en sträcka som jag inte har allt för stor erfarenhet av bortsett från 25manna 2013 och några SM-stafetter som minderårig junior. Lärdomen från 2013 var att 95 % av startfältet öppnar de första 2 kilometerna 150 % över sin förmåga. Bara man överlever starten är resten piece of cake.

Jag höll dock inte på att överleva starten. Eftersom jag med startnummer 41 fick starta längst ut till vänster och  alla skulle upp till en grusväg till höger blev det snabbt kaos i min flank och killarna framför faller. Bara att slänga sig och hoppas på det bästa… klarar mig upp relativt snabbt ändå med lite mörbultade armbågar men har såklart tappat rejält med placeringar. I ett försök att gå om horden på sidan sker dessutom ett lite allt för intimt möte mellan en pinne och mitt vänstra öga, vilket resulterar i en strimlad lins och en del smärta. Är som tur är inte blind (än, ska väl kanske tilläggas… det går väl utför antar jag) utan lins och lyckligtvis var det åkerlöpning precis efter och bara följa med ledet innan synen började återhämta sig. En perfekt start med andra ord!

Trycker på lite till andra kontrollen och stämplar först vid den tredje. Tappar sedan lite på att gå rakt på i början till fjärde och kommer ihop med Jens Wängdahl (Nyköping) och Ruslan Glebov (Ravinen). Därefter var det nästan uteslutande vi tre som tog egna initiativ i tätklungan.

25manna2015

Ut till varvningen. Foto: 25manna

Ut från varvningen saktas tempot ner en aning och jag tycker nästan det går lite långsamt, så jag går upp och drar och plockar mina gafflingar kontroll 9-10-11-12-13-14. Får sedan en lite dålig utgång från 14:e och fastnar i ett dike samtidigt som de närmast bakom plockar en bro som inte var med på kartan. Får därför kämpa mig upp i fältet samtidigt som tempot börjar skruvas upp igen men har inga problem med att hänga med och ligger som 2:a-3:e löpare fram till och med sista kontrollen då vissa ska showa lite och få en snygg placering i resultatlistan. Men det är ändå till kartplanket man ska springa och jag skickar ut Linnea på andrasträckan som 4-5:e löpare i tätklungan.

Lagom snygg på upploppet och lite halvblind på vänsterögat. Foto: Göran Johansson.

Därefter gick det lite upp och ner för laget, några var mer nöjda än andra och vi klarade inte målsättningen att slå fjolårets placering (41:a) utan slutade 54:a. Vi fick till och med stryk av KFUM Örebro OK som gjorde en bra laginsats i år och frågan är om man nu vågar visa sig ute på stan 😉

25manna15

Klicka på kartan för att komma till kartpärmen.

Kan nu se ordentligt igen och har inte alls särskilt ont längre så ögat är det nog ingen fara med. Lite senare i veckan bär det av till Strömstad, självvald väg i okänd mark eller hur det nu var mottot gick.

Getapulien

Är tillbaka i vardagen och har börjat landa lite efter några veckor med flera viktiga tävlingar varje helg. Börjat snegla lite och tänka över 2016 och konstaterar att det är en lååååång vinter till nästa viktiga tävling (Swedish League i Brösarp). Lite tidigt att påbörja vinterträningen än på ett tag så de kommande veckorna blir det lite mer att träna vad jag känner för och en liten mindre satsning mot terräng-SM. Har inga större förhoppningar där (förutom att bli rejält trött) eftersom jag är förstaårssenior i år men det ska bli kul ändå. Orienteringsmässigt blir avslutningen i samband med Blodslitet (jag kunde inte hålla fingrarna borta från anmälningsknappen). Kombinerar detta med en dag ”sightseeing” i Strömstad innan avlysningen stänger.

I lördags sprang jag det klassiska brödrostloppet Karlslundsloppet. En fin bana med start vid Karlslunds motionscentral (skogen är Estlandsrelevant!) och sen ner till Svartån runt en sväng och sen tillbaka upp för att avsluta med 1,25:an på spåren. Sista 5 km är inte helt otuffa. Inledde i ett ganska behagligt tempo (16 blankt första lättlöpta 5 km). Hällefors unga löpartalang Haben Kidane – ni kan läsa en gripande intervju med honom i NA här – hängde enkelt med och hade inga problem heller bort mot fallen när banan tuffade till sig lite. Det hela avgjordes därför i en långspurt på 800 meter som jag tog hem. Har verkligen blivit en bättre spurtare i år än vad jag varit tidigare vilket även kan ses ganska tydligt på sträcktiderna från OL-tävlingar. Tiden 33:11 är helt OK ändå med tanke på min insats och banan. Ingen brödrost till pris men 300 kr på Löpex ska väl gå att spendera.

Söndagen tillbringades i gott sällskap i magisk terräng. Getapulien – ett naturreservat mitt ute i ingenstans mellan Lindesberg och Riddarhyttan. Tillsammans med Harald Larsson och Simon Hedlund blev det 2:10 h i detta stiglösa vildmarksområde. Kan verkligen rekommendera Getapulien om man vill ha en upplevelse utöver det vanliga! Fast vägarna förbi har man ju inte precis… Lite bilder nedan som verkligen inte gör verkligheten rättvisa.

Getapulien

Getapulien - Tallskog_KS2003

Foto: Carina Regborn