O-Ringen

Gick in i årets O-Ringen i Skåne med en bra känsla i kroppen. Hyste ambitioner om att komma topp-10 totalt, och efter tre etapper var det målet klart inom räckhåll. Dessvärre visade det sig att jag helt enkelt inte var tränad för tre rejäla långdistanser inom loppet av fem dagar och värmen gjorde inte saken bättre. Totalkollaps på de sista två etapperna förvisade mig till en 17:e plats totalt i elitklassen och gav en bitter eftersmak.

Etapp 1: Första etappen var en sprint i centrala Kristianstad. Jag hade lagt lite sträckor på den gamla kartan och konstaterat att det förmodligen skulle bli en klassisk tråkig svensk sprint. Vilket det också blev. Hade bra fart i benen men hade lite problem i parken när folk gick i vägen och det var svårt att fokusera på kartan när man ständigt fick lov att se sig för. Slutade på en fin sjundeplats ändå.

Karta etapp 1.

Etapp 2: Långdistans. Många klagade över terrängen den här dagen vilket jag inte riktigt kan förstå. Visst var det lite brötigt men det var ändå klart bättre än etapp 4 och 5. Hade stora problem i värmen och de sista 20 minuterna var det knappt styrfart. Andra hade det också tungt som tur var och trots ett mediokert lopp räckte min insats till 14:e plats. Jag ska inte klaga på att det var för tufft, det ska vara tufft med långdistans, men när t.o.m TG går över den beräknade segrartiden med 8 minuter kanske det är lite över gränsen för en flerdagarstävling.

Karta etapp 2.

Etapp 3: Medeldistans. Gör ett riktigt bra lopp med undantag från en kontroll vilket räckte till ännu en sjundeplats. Gick upp till 10:e totalt. Inte varje dag man går under 5 min/km!

Karta etapp 3.

Vilodagen spenderades på Tivolibadet i Kristianstad med vattenlöpning i en timme som återhämtning. Hade slagit i stortån ordentlig mot slutet av etapp 3 och hade den här dagen rätt ont i den (lätt stukning + blånagel)

Etapp 4: Långdistans. Lite orolig för stortån innan start, men det gick bra. Klarade dock inte av värmen den här dagen. Gick bra i en 50-60 minuter, sedan var jag ganska borta i skallen. Lite småläskigt faktiskt. Blev ikappsprungen av ett tåg med Tue Lassen, Filip Dahlgren och Anton Sjökvist och hängde med dem i mål. Lite osäker på om jag hade kunnat ta mig runt hela banan själv i det läget. Hatar värme! Måste ge lite kritik till arrangörerna också. Man ska inte behöva springa omvägar för att komma till vätskekontrollerna!

Karta etapp 4.

DSC_3386

Tung fjärde etapp i värme. Foto: O-Ringen

Etapp 5: Jaktstart. Starten för H21E flyttades fram en timme p.g.a trafikkaos. Var själv ute i god tid (man måste räkna med att det kan bli trafikkaos) och fick därför bita i det sura äpplet. Tappade geisten lite av att sitta en timme i ett varmt tält och bommade första kontrollen med över 3 minuter. Vid kontroll 7 kom Öystein ikapp och vi sprang tillsammans till och från och hetsade lite. Fick dock se mig slagen på slutet, varmt även denna dag, och sprang i mål som 17:e man. Snöplig avslutning efter helt OK inledning. Ser nu fram emot ett par veckor med lite grundträning.

Karta etapp 5.

WOC 2014

VMkval

Ibland blir det verkligen inte som man tänkt sig. Eller ärligt talat vet jag inte om jag tänkte så mycket innan Sprint-SM. Formen var bevisligen bra efter seger och nytt PB på Grabbhalvan i Örebro och det var bara härligt att kunna springa obehindrat utan något höftelände som stör.

I vintras var det perioder där jag började fundera på scenariot att aldrig mer kunna springa, och några månader senare stod jag där på borggården i Uppsala, endast slagen av Gustav Bergman, och med en biljett till världscupen i Imatra på fickan.

Det fanns en plats kvar på sprinten i den svenska VM-truppen, och jag hade plötsligt möjlighet att ta den. En finsk banläggare gjorde dock inte uttagningsprocessen lättare för förbundskapten Håkan Carlsson och det hela slutade med att jag fick den ack så försmädliga reservplatsen.

Det var ändå mer än vad jag hade haft i tankarna under något av passen på roddmaskinen i vintras. Ska man vara reserv så ska man vara en bra reserv resonerade jag, och i ”dealen” som reserv på plats ingick förstås en formtoppning mot det där loppet som jag förmodligen inte skulle springa.

Sprintfinalen gick på lördagen. Det var efter träningen på onsdageftermiddagen som William berättade att han kände av sin vad, och efter konsultation med naprapat Holth var beskedet definitivt. Jag skulle springa sprinten.

Tudelade känslor, givetvis. Men det var inget att hänga upp sig på. Fullt fokus på uppgiften. Vi nördade kanske inte riktigt lika mycket som det danska laget, men det blev mycket Google Street View och RunningWild. Att kunna sydöstra Venedigs gatunät utantill är en egenskap som jag förmodligen inte kommer få användning för igen.

Kvalet gick på ön Burano. Kände under uppvärmningen den där lätta känslan i kroppen som man så hett eftersträvar i dessa sammanhang. Coach Kroons upplägg hade fungerat felfritt.

Konstaterade snabbt efter starten att banan var lättare än vad vi kanske räknat med. Men eftersom det var en relativt kort och snabblöpt sprint fanns inget utrymme att slappna av. Tog det snabbt men säkert hela vägen och slutade som 2:a i C-heatet, endast 3 sekunder efter.

Karta kval

VM-finalen var därmed biff. Bara ut och njuta var inställningen. Satsa järnet skulle jag ju göra ändå. Inleder loppet bra och hör att jag endast är några sekunder efter vid varvningen. Jag lyckades dessvärre inte hålla det hela vägen. Vid den tredje sista kontrollen ligger jag 9:a, men en trötthetsbom på näst sista kontrollen förvisade mig till 15:e plats. Det gav rejält med mersmak att se att det inte är många sekunder som skiljer rent fysiskt upp till de allra bästa. Satsningen mot VM 2016 fick definitivt ny fart, och det är ett VM Skottland nästa år också!

Karta final

Några korta reflektioner från tre veckor i Italien:

Vårt midsommarfirande gjorde kanonsuccé. Hotellvärdinnan har nog aldrig haft så roligt i hela sitt liv. Stort plus till gruppen som fixade den fantastiska midsommarstången som vi hade i hotellbaren.

Göm inte bilnycklar i stubbar. De kan vara ihåligare och djupare än vad man tror.

I Italien höjer de inte på ögonbrynen om man som man springer D21 Lång.(De ropar tydligen upp en på prisutdelningen efteråt också)

Om du har hand om prisutdelningen. Titta en extra gång på den franska flaggan. Det kan vara den ryska…