Tenta, träningsdag och tävlingspremiär

Nu är satsningen mot VM 2016 inledd på allvar. Om tre och ett halvt år avgörs VM. I Sverige. I fantastisk terräng. Det kan inte bli bättre. Tre och ett halvt år har jag att träna och utvecklas på. Det är hur mycket tid som helst! Nu kör vi…

I fredags hade jag tenta på molekylär cellbiologi. Förmodligen det område som jag är mest intresserad av. (Jag menar, hur kan man INTE tycka att mitokondrier, oxidativ fosforylering och citronsyracykeln är det bästa som finns rent ”skolmässigt”?) Jag kan inte säga att det är kul att skriva tenta, men nu kändes det som jag hade koll på läget. Resultatet kommer om tre veckor. Typ. Stackars lärare att sitta och rätta… Nu är det bara en kurs kvar på mitt första år på BMA fys och sedan väntar ett härligt sommarlov där det ska VM2016-tränas…

Direkt efter tentan åkte jag och Mamma ned till TanumsStrand i Grebbestad. Lördagen spenderades med två fina träningar i VM-relevant terräng. På kvällen blev det sedan lite kravanalys med övriga deltagare på träningsdagarna och en föreläsning om hur man ska springa i Bohusländsk (västkustsk?) terräng.

På söndagen arrangerade Kvillebyn sin klassiska tävling Kvillebyns Klassiska. I år förärad med WRE-status och fin konkurrens i H21 Elit. Morgonen inleddes med lätt jogg genom Grebbestad. Den morgonjoggen går direkt in på morning-jog-all-time-high-listan. Så j-a fint det är på västkusten alltså. Om det inte vore för att jag inte är någon havsmänniska (saltstänk och fiskrensodör) skulle jag nog annars kunna tänka mig att flytta hit någon dag.

Själva tävlingen – tävlingspremiär i Sverige i H21E som ”riktig” senior – gick bra. Formen var god och jag hade bra tryck i benen hela vägen. Hade nog kunnat köra på ännu mer, lite svårt att veta nu när man går från 70 till 90 min i tävlingstid på långdistans. Orientering gick helt OK den också, hade lite svårt att urskilja alla detaljer på den kanske lite för plottriga kartan. Tävlingsvanan och framförhållningen fanns inte riktigt där. Efter att ha sprungit en hel vinter i snö gick det fort fram på kartan när det var barmark. Strax innan varvningen slinter jag på en sten på berghällen och ger densamma en rejäl axeltackling. Jag blev riktigt skärrad och hade lite svårt att koncentrera mig på orienteringen efter det men mitt lopp, som jag inte var helt nöjd med i mål, räckte till en femteplats och näst bäste svensk vilket jag däremot är nöjd med.

Nästa stora tävling blir SM Ultralång, men det är ändå Silva League som allt fokus ligger på den här säsongen. I påsk springer jag Kjulas och Ärlas tävlingar. Kjula kan bli något det, skala 1:7500, över 30 kontroller på 6,4 km och tre kartbyten!

10MILA-läger

Börjar med att be om ursäkt till alla känsliga bloggläsare för det förra inlägget, men den var så dålig att jag inte kunde låta bli…

Till sak. I fredags begav sig ett antal tappra tjurar ifrån Hagaby Blue Mountain Bulls iväg till Rotebro för en fin träningshelg i 10MILA-relevant terräng. Efter en kort mellanlandning och ombyte på boendet i Rotebros klubbstuga var det dags för ett nattpass i Ängsjö. Väl på plats visade termometern -13, men alla genomförde passet och jag gjorde det (såklart) på den längsta banan. Om inget oförutsett inträffar så har jag första tjing på sistasträckan, men att träna natt är ett bra sätt för mig att utveckla just de delar jag behöver bli bättre på för att orientera på dagen. Annars har jag aldrig riktigt förstått vitsen med att springa på natten när man kan göra det på da’n. Hur som helst var det en hel det snö i skogen, så så värst mycket av själva terrängen fick vi inte se, men det var ändå aningen mindre snö än hemma i Örebro. Första passet och alla andra kartor finns i Kartpärmen

Lördagen inleddes med en sovmorgon, för att sedan bege sig iväg till Sollentuna för träningstävlingen arrangörerna fixat till som substitut för de inställda 10MILA-testtävlingarna. Solen sken och halv ett gav vi oss ut på en fin masstartsträning.

(De sju deltagarna på lägret minus Davve som tog bilden.)

Därefter blev det en slapp eftermiddag i väntan på mörkrets inbrott. Tiden fördrevs framför femmil på skidor och vissa ägnade lite väl mycket tid åt Candy Crush på sina telefoner…

18:30 begav mig jag och ADP ut för nattpass, de övriga åkte bil bort till starten men vi sprang bort hem och fick ihop nästan 2 timmar. Jag tränade natteknik och ADP tränade på att råhänga…

Efter en mastig lördag blev det bara ett lätt glidarpass i vårsolen på söndagen innan det var dags för avfärd hem till vardagen igen. Lunchen blev en historia i sig och på något konstigt sätt hamnade vi till slut på en restaurang i Bålsta centrum. (Fråga mig inte hur.)

Nu blir det en vecka som helstidsproffs. Vi har tenta på molekylär cellbiologi på fredag och har därför ingenting schemalagt. Idag spenderades tiden mellan träningspassen alltså med tentaplugg blandat med läsning av Skogssport. Där kan ni bland annat läsa om mig, måste säga att det är en bra bild på mig från JVM-sprinten i Kosice. Har faktiskt aldrig sett den bilden tidigare.

Viking Memorial

I fredags eftermiddag tog jag tåget från Örebro till Västerås för att tillbringa helgen hos Mormor och Morfar och delta i Västerås SOK traditionsenliga arrangemang ”Viking Memorial”. Tre klasser finns; Hel, halv och kvart (gissa en gång vilken jag sprang), och om man genomför alla deltävlingar är man en äkta viking. Snö och kallt utlovade väderprognosen, men det spelar ingen roll för en viking.

Väl framme i Västerås hämtas jag upp av Morfar som erbjöd transport till boendet i lägenheten på Skallberget (Just på Skallberget vann jag min första tävling. Det var 2002 och jag var en liten H10. Sprint var det om någon undrar. Begreppet terrängkännedom kände jag inte till då). Därefter blev det lite proviantering inför helgen och vila innan det var dags för den första deltävlingen; The Nightmare. ”Arenan” var belägen drygt 3 km ifrån Skallberget så det blev lagom uppvärming och nedjogg. Mer om själva  loppet i min kartpärm.

Ingen morgonjogg på lördagmorgonen. Springa skulle jag få göra nog ändå. Idag var det nämligen två deltävlingar. Den första, ”The Hell”, var ett backrace på Djäkneberget. 2,5 km löpning bort för att konstatera att snön täckte i princip hela berget. En video på starten och kontrollen efter backen kan ses här. ”Hel” mätte 8950 m, och sprangs i 12 st slingor runt på Djäkneberget som enligt wikipedia är ca 12 hektar stort. Backen på östsidan plockades också 12 gånger, så om jag inte hittade på Djäkneberget tidigare, så gör jag i alla fall det nu! Mer om loppet i kartpärmen! Därefter blev det nedjoggning tillbaka till ”boendet” och återhämtning enligt konstens alla regler för att förbereda sig inför eftermiddagens ”The Timechase” (Rogaine).

The Timechase sprangs i Råbyskogen, lite längre ifrån Skallberget (4,6 km), så jag fick en liten mysig ”sightseeing-av-Västerås-ädlare-delar-löptur”. Senast jag sprang i Råby var 2003 på en ungdomscup för Västmanland (Ung-VM, tidigare Västmanniaden), och min enda minnesbild av den tävlingen är ett regntungt Råby IP där TC var. Tänk att det var 10 år sedan! Jag börjar bli gammal! Skämt åsido, start och mål var idag vid Nybyggeskolan. Min plan var att ta alla kontroller, och sedan strunta i om jag gick över maxgränsen 30 min. Det är ju ändå bara träning och inte VM i rogaine (finns det officiellt VM i rogaine?). Men till min (och träningsdagbokens) stora besvikelse tog det bara 21:49 att skrapa ihop alla kontroller. Karta finns här! Löpning hem igen och jag kunde summera dagen till ca 28 km. Till kvällen kom brorsan från Uppsala och hälsade på. Han skulle egentligen varit med på Viking Memorial, men har lite känningar i en benhinna. Istället blev det en slökväll framför melodifestivalen och uppladdning inför morgondagens kraftprov; The Hunt!

Söndagens ultralång, hade målgång i Tillberga utanför Västerås och start på hemlig plats. Mamma kom ifrån Örebro och hjälpte till att skjutsa ut oss till starten mitt ute i den västmanländska obygden. Karta och mer redogörelse om själva loppet i pärmen. På vägen mot Tillberga passerade vi bland annat Tortuna, där medeldistansen och stafetten i VM 2004 avgjordes. Jag var faktiskt fanbärare på invigningsceremonien då det begav sig. Jag bar Rumäninens flagga. Rumänien hade bara en deltagare, så det kanske känns lite dumt, men nu när jag kollar resultat visade sig att Zsuzsa Fey, som hon hette, kom 11,19 och 20 på sprinten, medeln, och lången, så hon var ju inte dålig precis. Rumänien är inte stort annars inom orientering såvitt jag vet.

Efter målgång blev det ”fältmåltid” hos Mormor och Morfar, innan en trött, nybliven hel viking (bättre än halv viking) blev hemskjutsad tillbaka till vardagen i Örebro. Stort tack till arrangörerna i Västerås SOK för en trevlig tillställning och ett avbrott från den vanliga vinterträningen. Om det passar in i schemat kommer jag inte tveka till att vara med igen (och de som sprang halv viking i år måste göra det nästa år också för att bli en hel viking, eller hur var det nu?)

10 bästa svenska kartorna

… finns det för närvarande en tråd på Alternativet som heter. Titeln är väl egentligen lite missvisande. Andemeningen är ju givetvis ”10 bästa orienteringsområdena i Sverige”. En karta kan vara hur bra som helst, men om den är över Druntahål eller Södra Markaskogen spelar det ingen roll.

Vilka är då dessa 10 fantastiska områden om man frågar mig? Jag lämnar in en brasklapp eftersom jag inte kan säga att jag har en helhetsbedömning över hela Sverige. De distriskt jag känner mig ganska säker på är Halland, Småland, Sörmland, Örebro län, Västmanland, Stockholm, Dalarna och Hälsingland. Därför kommer min 10-i-topp-lista att ha 4 vakanta platser för framtida kartor. Dessa följande 6 områden kommer dock inte att falla bort:

1: Skrikarboda, Örebro Län. Kilsbergen när det är som allra bäst. Underbar terräng!

2: Ranebo-Amundshatt, Bohuslän. Hoppas verkligen VM 2016 blir såhär!

3: Burusjön, Dalarna. Kartan är ”Kart-Bosse”-norm, men området i sig är bland det bästa som finns.

4: Brudslöjan, Västmanland. Norra Västmanland har fantastisk terräng (bla VM-lången 2004) och Brudslöjan står överst på tronen. (Den länkade kartan var den enda som fanns i Omaps, kartan är mycket större och har bättre partier än de som syns här)

5: Selo, Östergötland. Någon måste ta sig i kragen och arrangera en värdetävling här snart!

6: Östra Årena, Småland. Ni som sprang stafett-SM 2009 vet vad jag pratar om…

Nu till helgen väntar några träningstävlingsdagar i samband med Västerås SOK:s ”Viking Memorial”. The Nightmare (natt) nu ikväll, The Hell (upp och ned för Djäkneberget ett sinnessjukt antal gånger) lördag fm och The Timechase på em (rogaine, taktiken är satt, jag ska ta alla kontroller – sedan struntar jag i om jag går över tiden. Det är ju träning!). Det hela avslutas med en hederlig gammal ultralång – ”The Hunt” på söndagen. (Inslag av gröna kartan från 60-talet kan förekomma). Masstart alla dagar! Tävlingsrapport utlovas!

Vad gör en BMA?

Jag får ofta frågan om vad jag gör nuförtiden. Standardkonversationen ser ut som följande:

X: Vad gör du nuförtiden?

Jag: Jag bor i Örebro, pluggar på universitetet.

X: Vad läser du för någonting?

Jag: Biomedicinsk analytiker, inriktning fysiologi.

X: Jaha? Vad blir man då?

Jag: (ehhh.. goddag yxskaft?) … man blir biomedicinsk analytiker…

OK. Jag ska inte klandra någon för att hen inte vet vad en BMA sysslar med. Faktiskt var det en fråga på första tentan, formulerat i stil med: redogör för en BMA-fys, respektive BMA-labmedicins arbetsuppgifter. Svenska Wikipedia har en bra sammanfattning på det hela:

Biomedicinsk analytiker är i Sverige en legitimerad yrkeskategori som tjänstgör vid laboratorier och fysiologiska enheter inom laboratorieinriktad forskning, inom laboratoriemedicin och med fysiologiska patientundersökningar. De flesta biomedicinska analytiker finns inom sjukvården både på kliniska laboratorier och inom forskningsenheter. Arbetsuppgifterna är i huvudsak analys av mänskliga prover såsom vävnad, blod, urin mm. Yrkesgruppen kan vara verksam vid laboratorier inom kemi, mikrobiologi, patologi, immunologi, molekylärbiologi, transfusionsmedicin eller enheter för klinisk fysiologiklinisk neurofysiologi, nuklearmedicin och ultraljudsdiagnostik. Biomedicinsk analytiker blev 1 april 2006 ett legitimerat yrke. Yrkestiteln för biomedicinska analytiker var tidigare laboratorieassistent, men ändrades då utbildningen förlades till högskolan.

Tanken är att jag ska läsa vidare sedan med mer idrottsfysiologisk inriktning (Mer om det i nästa Skogssport kanske?)  och senare jobba med tester och forskning eller något liknande. Suckade lite lätt när jag tittade på SVT:s Uppdrag Granskning förra veckan (men Bengt Saltin är min stora idol, han är kung!) och såg att värdena det hela baserades på var gjorda med kapillärprovtagning. Var det den första eller andra labben vi överhuvudtaget gjorde? Och det var mest för att lära oss använda mikroskopen. Nej, att hänga ut en enstaka individ med ett värde på kring 170 på så lösa grunder är vansinne. Därmed inte sagt att jag inte tror att bloddopningen var utbredd på den tiden. Även med en avvikelse på 20 är 198 lite onaturligt högt skulle jag säga…

Avslutar med en händelse från imorse; jag är ute på en morgonjogg. Springer på en väg i ett bostadsområde. Den lilla trottoar som finns är täckt av en snövall. Jag springer på vänster sida av vägen och har självklart reflexväst på mig. Då kommer en mötande bil. Jag märker att föraren noterar mig och börjar sakta in. Men istället för att hålla ut lite, (det var inga andra bilar på vägen och den var öppen och fint plogad) trycker bilen istället sig så långt ut mot vägkanten istället och tvingar upp mig på snövallen. Väl där drar bilen på igen och jag blir stående ett par sekunder helt mållös. Bilisten prejade mig!? Jag gjorde absolut inget fel och vad hände med ömsesidig hänsyn i trafiken? Såhär i efterhand ångrar jag att jag inte stod kvar på vägen och tvingat bilen att stanna. Jag undrar vad föraren hade för argument att vilja se mig i snövallen? Håhåjaja.

Nystart

Det har varit tyst här ett tag, men nu blir det livat igen! Tävlingssäsongen närmar sig med stormsteg och satsningen mot VM 2016 är igång på allvar! Har börjat uppdatera lite info här på sidan och spännande (eller inte?) inlägg utlovas. Min träning kan du följa helt öppet på FunBeat (sök på Martin Regborn).

Vad har då hänt sedan senast? Vinterträningen har flutit på, men inte helt utan förhinder. Fick någon form av överbelastning i höftböjarregionen i slutet av december och januari blev därför dessvärre nästan löpfri. Groteskt mycket snö i Kilsbergen har dock medfört en avsevärd mängd skidor med Wadköpingsloppet som höjdpunkt och en del ”dödsrodd” på ÖKK. (Mitt pers på 2k är 6:53,8, något att ta nästa gång ni läsare är på gymmet kanske?). Detta varvat med höftstabilitetsövningar in i det oändliga har förhoppningsvis gett mig en fysiskt starkare och mer stabil kropp än tidigare.

Men nu är jag igång och springer igen. För en vecka sedan kom jag hem från ett fint barmarksläger med landslaget i Turkiet och barmarksabstinensen här i Örebro är fruktansvärd…

Tävlingspremiären på svensk mark sker på Kvillebyns klassiska den 24:e mars i samband med en träningshelg med en första titt på vad som krävs för att ha chans att stå där överst på pallen 2016. … fast smygpremiären sker i samband med ”10milatestet” veckan innan, fast det är ju inte riktiga klasser och masstart så det räknas inte riktigt.

Fokus närmast i år ligger på Silva League-tävlingarna, med extra prio på fina tävlingar i Kilsbergen (Hint: www.narkekvartettern.se) och finalen i Medelpad.

Avslutningsvis kan jag nämna att klubben numera heter Hagaby GoIF Örebro, för att tydliggöra i resultatlistorna att vi är ifrån gnällbältets huvudstad och inte från någon skum håla som heter Hagaby (för det är en stadsdel här i sta’n där inte ens vår klubbstuga ligger). Det går utmärkt att bara säga ”Hagaby” ändå, det kommer åtminstone jag att göra.