Lucka 24: God jul!

Nu har jag gått igenom hela min kartpärm för året och bjudit på höjdpunkterna, bottennappen och den vardagliga lunken. Dagens karta kommer istället ifrån Lars Palmqvist kartarkiv (om du är kartnörd som jag, gå inte in där nu, för då kommer du att spendera hela julafton tittandes på gamla kartor). En riktig nostalgikick för min del! (Kartan alltså, O-Ringen 1991 sprang jag inte av förklarliga själ)

Lucka 24

Lindmuren, Surahammar. Har du vägarna förbi, stanna och ta ett varv på spåren (om du ska springa 10:an, så kommer jag inte ihåg hur den går, man ska liksom springa en extra loop när man kommit i mål, sprang aldrig rätt). Har även blivit en del klassiska pass med P-Pojkarna här (se förra numret av Skogssport). Det legendariska ”Hundberget” (K8 och K9), här myntade Letro det odödliga citatet ”man kan inte springa uppför en backe om man står still”, medan vi stod och väntade på några eftersläntrare. Mina första nattpass, varit totalt vilse i skogen (platt och 2,5-kurvor), kommer ihåg ett vinterpass en vinter då det var nästan 2 meter snö i skogen. Mitt livs första väggning på en spikcup (västmanlands nattcupsserie, heter den så fortfarande, finns den kvar?) , långa banan givetvis! Mådde så dåligt efteråt att jag trodde att jag höll på att dö.

Lucka 22 + 23

Nu är det snart jul och kalendern börjar komma ikapp sig själv så att säga. Idag bjuder jag på två riktigt långa banor!

Lucka 22

Fakiren är ett årligen återkommande arrangemang över ultralång distans i KAK-regionen (Köping/Arboga/Kungsör). Jag har en obruten svit av segrar sedan 2007 förutom de två år som Jerker Lysell var med och spurtade ifrån mig vid sistakontrollen (Fakiren är helt spikrak + masstart = råhäng och klunglöpning.) I år fick jag dock ge upp titeln eftersom jag precis hade varit sjuk (post-lång-och-intensiv-säsong-med-inslag-av-influensa-syndrom) och tog istället tävlingen som ett riktigt fint långpass!

Lucka 23

Det här är inte den vackraste kartan som finns, men det är min hemmaterräng! Hagabys klubbstuga ligger precis utanför det sydvästra hörnet på kartan och min lägenhet ligger ungefär en kilometer söder om klubbstugan. Skogspartiet närmast klubbstugan, söder om E18/20 (ej med här) heter Venaskogen. Orienteringsvärdet där är lika med noll men innehåller det fina elljusspåret Venaspåret på 3050 m där jag kan varenda liten rot! Skogspartiet norr om motorvägen heter Kränglan och är bara en aning mer naturskönt än Venaskogen. I norra Kränglan går Lillåspåret på drygt 3,4 km som är ett fint spår! Mellan Vena- och Lillåspåret går en elljusbelyst stig kallad ”länken”. För att ta sig till länken från Venaspåret springer man höger efter ca 1,4 km över en väg och på en cykelbana under motorvägen. Därefter svänger man direkt till höger på en annan cykelbana och vid viadukten börjar länken. Om du som läser det här har hängt med på kartan inser du att det inte finns någon viadukt. Det var många år sedan man byggde om motorvägen här, men resterna av den gamla vägen finns kvar och därför säger alla infödda hagabyiter ”viadukten” ändå! Om man springer Venaspåret-cykelbanan till viadukten-länken-lillåspåret ett varv-tillbaka länken+cykelbanan-sista biten av Venaspåret får man en elljusbelyst slinga på väldigt exakt en mil (den är kontrollmätt med hjul, men exakt antal meter kommer jag inte ihåg) och såvitt jag vet är det inte många som kan roa sig under vinterträningen på en mil elljus! När jag fortfarande bodde hos mina föräldrar så hade jag exakt 1000 m till spårstarten, vilket möjliggjorde en klassisk runda på 12 km!

kränglan

 

Notes of interest: ”Grillberget” är Venaspårets största backe, drygt 5 m i stigning (!). Slätten är en gård öster om Lillåspåret, och där finns ett stort hus format som en gigantisk tobleroneask. När min bror sa ”tobleronehuset” fattade jag direkt vad han syftade på. Än så länge är namnet mest internt mellan oss två, jag arbetar med att sprida det. Om nu någon läsare råkar bo på Slätten kan hen väl lämna en kommentar om vad det där huset används till!

Lucka 21 (kanske den sista…)

Idag är det alltså 13.0.0.0.0, den sista dagen den 13:e baktun. Enligt vissa New-Age-fantaster kommer jorden att gå under på ett eller annat sätt kl 0.00 natten mellan idag och imorgon. Jag antar att man utgår ifrån Yucatan-halvöns tidszon vilken ligger 7 timmar ifrån vår vilket borde innebära att undergången sker vid 7-tiden imorgon. Då hade jag nog tänkt att köra ett morgonpass vilket innebär att detta blir den sista luckan i min julkalender. (om du fortfarande tror att världen går under bara för att en mayaindian inte orkade rista fler skåror i en sten så ta en titt på CGP Greys youtubeklipp om det hela: http://www.youtube.com/watch?v=kcc_KAhwpa0 , han har för övrigt väldigt många andra bra filmer också, tipsar om de om skottår och kontinenter. Och missa för guds skull inte den om kaffe! Ofattbart rolig!)

Nog om det. Det har blivit lite för många andra-, tredje- och SÄRSKILT fjärdeplatser för min del i år (om man inte räknar med JVM-testerna förstås), så det var skönt att få avsluta mitt sista junior-år med att få springa i mål som segrare tillsammans med Eric och Jens på sistasträckan på JEC (inofficiella junior-EM). Riktigt kul!!

Lucka 21 

EDIT: Glömde att säga att man kan ha räknat fel vid överföring till vår kalender. 13 baktun kan inträffa den 23:e eller den 24:e också!

Lucka 20: Hur man skaffar sig riktigt bra ranking (pt. 2)

Brons på Ultralång-SM söder om Vansbro! En miss på den första av de två gemensamma slingorna då jag och ett stort gäng mig med mig kommer till fel gaffel. Bryter mig loss, hittar den rätta kontrollen och kör en fin sololöpning som resulterar i en tredjeplats. Ultralång är helt klart min favoritdistans, varför kan inte alla orienteringstävlingar vara på 2-3 h? Förmodligen är jag ganska ensam om att vilja ha det så, men sprint är ganska kul det också. (Apropå Majsan i senaste numret av Skogssport, ”för en Ultralång kan man åka långt”)

Fast nu är det inte ultralången i dagens lucka utan medeldistansen dagen efter. Om det finns en terrängtyp som är skräddarsydd för min fysik är det den här, lite som i skrikarboda, tunglöpt, mjukt i botten, undervegetation, höga knälyft osv… inte en suck har man för spänst och explosivitet utan det är bara syreupptagningsmotorn som avgör!

Lucka 20

Jag sprang H21, och var hyfsat pigg i benen ändå, sprang inte på max men däremot rätt, vilket ledde till seger och en härlig rankingpoäng! Att få springa elitklass på Silva League och O-Ringen nästa år blir inget problem…

 

Lucka 19 + en uppdatering om läget

SM Medel. Vis från den föregående helgen tog jag det väldigt lugnt på kvalet och tog mig klart vidare. Men det som var mest anmärkningsvärt var det enormt fina terräng som det bjöds på i kvalet:

Lucka 19

Men det var alldeles för stenigt för min smak. Inledde hyfsat sedan på finalen (det var regnigt och kallt, fler som var där som minns?) men tappade fokus när jag kom ikapp framförstartande (finns det ordet?) löpare och bommade två kontroller i rad. Då tappade jag motivationen helt och kunde summera en misslyckad final. Stafetten var mer spännande  Jag och Love hade ju ett silver från ifjol, men vår mittsträckslöpare John hade i år blivit senior och kampen stod därför mellan Harald Larsson och min bror. Fredrik blev dock sjuk så Harald fick uppdraget utan att vi fick göra en amerikansk uttagning. Harald hängde med bra på förstasträckan (alla sträckor var i år lika långa vilket kanske inte var optimalt för oss), Love sprang bra på andra och jag gjorde också ett bra lopp och var uppe och nosade på den där silverplatsen ett tag. En liten miss gjorde att det istället blev en kamp om 3-5:e-platserna, och jag tappade i backen utför ned mot sista kontrollen. En femteplats blev det ändå vilket vi var väldigt nöjda med!

 

Vad händer på Rynningsbergsgatan annars då så här i juletider? Jag har precis fått så mycket ”jullov” man kan få på universitetet och har inget schemalagt fram tom 7 januari. Skönt! ”Jullovet” kommer dock att spenderas tillsammans med Martini (Fundamentals of Anatomy & Physiology), det kommer bli en fin tenta på 13 hp om i princip hela människokroppen! (Jag har redan konstaterat att jag redan kan alla namn på musklerna vi ska kunna.)

Det har därför blivit en den föreläsningar på senare tid. Mig gör det inte så mycket, för jag tycker anatomi/fysiologi är superintressant. Jag brukar också roa mig med att notera alla lustigheter (medvetna och omedvetna) som föreläsarna kläcker ur sig. Jag bjuder på ett par favoriter:

”Det riktiga namnet på trombocyter är proppceller. En blodplätt är vetemjöl och grisblod som man blandar ihop och vänder i en stekpanna”

”Här har vi en bäver, hur har den hamnat här?” (bild på bäver mitt i vätskebalansföreläsningen, det hade faktiskt med ämnet att göra men det var kul i sammanhanget)

”Jag läste i läkartidningen precis att kvinnor som röker förkortar sina liv med i snitt 11 år. Det är ju tur att ingen av er röker” (med en röst som dröp av ironi)

(om EPO och bloddopning) ”…det är det som de finska skidåkarna brukar göra… [kommer på vad han just sagt] …är det någon här som är ifrån Finland förresten?

(om inavel) ”så var det även i Sverige förr i tiden … tänk er Norrland, där man inte orkade gå till nästa by [för att hitta en partner]… ”

 

Träningen rullar också på bra och det känns som jag har en riktigt bra grund på gång att bygga vidare på framåt vårkanten. Tyvärr har det den senaste veckan inte blivit så mycket löpning pga en lätt överansträngning i m. illopsoas sin. som sannolikt berott på den abrupta övergången till snömoddslöpning/snöpulsning. För att vara på den säkra sidan har jag istället härjat runt inomhus på ÖKK aka ”svettkällaren” en hel del. Mycket rodd (concept 2) har det blivit, bl.a körde jag ett testlopp över 2000 m rodd när de andra i löpargruppen körde testlopp (löpning då såklart) över samma distans. Resultaten blev 6:59,8. Nice! Jag klarade den magiska sub7-gränsen (1:45/500m) vilket får anses riktigt bra för en lättviktare som jag. Öppnade dock lite för defensivt så några sekunder till borde jag lätt kunna kapa. Fast jag ligger fortfarande i lär jämfört med roddkungen Per ”Peiza” Sjögren. Någon långsiktig satsning på maskinen hade jag dock inte tänkt mig (även fast det är kul med rodd) och som det känns nu är jag nog igång igen med löpningen om någon dag. Det kommer dock bli betydligt mer löpband (och skidor!!!) än tidigare. Usch och fy för modd!!!!!!

 

Lucka 17 och 18

I dagens luckor (?) finner vi årets största bottennapp för min del – SM Lång. Jag var precis hemkommen från VM-lägret i Finland och var ganska tömd mentalt. Dessutom hade jag efter JVM hade jag haft svårt att tagga till det där lilla extra som jag behöver göra för att kunna fokusera tillräckligt under ett lopp. Nu var det mer ”jahapp, nu är det lång-SM”-attityden. Lucka 17 visar hur det kan gå då, och innehåller märkligt nog den enda tävlingskarta från 2012 som inte finns i kartpärmen (JWOC-kartorna ligger inritade och fina i en mapp, när jag får en skanner hem till mig kommer nog de upp)men däremot en bild på kartan (känsliga tittare varnas)

Lucka 17

Lucka 18

I lucka 18 hittar vi B-finalen. Seger i B-final är en obefintlig tröst, var ändå en ganska kul upplevelse att stå bredvid och följa hela finalen!

Lucka 16

Lucka 16

Innan SM-helgerna fick jag möjligheten att åka med landslaget på VM-läger i Finland. De flesta var där redan sedan tidigare pga NORT och jag och några fler anslutande kom lagom till finalen och fick möjlighet att springa finalbanan direkt efteråt.

Fast det är inte den som är i dagens lucka, utan NORT-deltävlingen innan – sprint i Kajaani. En av dagarna när förmiddagen var valfri träning var vi en bil som åkte bort till Kajaani (Kajana på svenska) och sprang om banorna. Jag sprang herrarnas finalbana i tävlingsfart – och det var en kul sprint – kommer uppställda staket bli vanliga på sprinttävlingar nästa år? En extra krydda var att startrampen stod kvar på torget, inte varje dag man får träna på rampstart!