Follow me on Twitter!

Jaha, det var kanske oundvikligt, den blå fågeln håller ju på att ta över världen (kanske i maskopi med fjäderfäna i ”Angry Birds”?). Jag ger det ett försök i alla fall. Under JVM kommer jag ändå inte att orka skriva några längre blogginlägg, men lite kvitter ska jag nog kunna få fram (#JWOC2012 kanske?). Först i familjen är jag också, så jag lade  beslag på @Regborn! Ha!

 

I övrigt så flyter allt på bra och benen blir bara piggare och piggare! Vidím ťa na slovenskom!

Tävlingsrapport: DM 10 000 m

10k på bana är långt. Riktigt långt…

Jag har nu precis avslutat hårdträningen inför JVM och påbörjat taperingen. Jag har under den senaste veckan tränat på riktigt bra och med lite vila och hårda snabba pass på den träningen kommer jag förhoppningsvis att vara i mitt livs form i början av Juli.

DM i 10000m bana på Transtensvallen i Hallsberg blev alltså det första av dessa ”hårda snabba pass”. Kroppen kändes riktigt bra under uppvärmningen och planen var att sikta på en tid under 32 minuter.

Jag tog täten direkt och första fem gick helt enligt planen med km-tider på 3:08-3:12-3:12-3:12-3:12 vilket innebar 15:56 efter halva distansen.  Sedan tog det roliga slut. Man kan säga att jag gjorde en väldigt ”positiv split” och det är inte positivt, det är negativt. En negativ split däremot är positiv. Det är som med dopingtester, negativt är postivt och vice versa…

Som orienterare är man visserligen van att dra på sig syra, men på ett banlopp finns det inga möjligheter att bli av med den i utförsbackarna… efter 6 km började kroppen säga ifrån och resten blev ren plåga. Troligtvis hade jag öppnat bara någon sekund för hårt, men det räckte… Det var tuffa yttre förhållanden också, för det var ovanligt många som bröt loppet. Det var ganska varmt och motvinden på upploppsrakan kändes som att den blev starkare för varje varv. Själv låg jag dessutom ensam hela vägen och fick ideligen springa om löpare (tror att jag har sprungit säkert 50-100 m längre!)

Men jag är inte den som bryter utan jag härdade ut de sista 10 varven. Det kan inte ha sett vackert ut, för de två sista kilometrarna passerades på 3:25 respektive 3:30, tider som jag nästan kan ”jogga” på… Men jag klarade ända skamgränsen på 33 min och tog hem DM-guldet på 32:54. 25 sekunder ifrån mitt PB på distansen. Hade jag bara öppnat lite lugnare hade perset rykt men jag siktade på sub32 och ”bättre lyss till den sträng som brast…” som man säger.

Brorsan hade en exakt likadan upplevelse som jag, men var ändå 25 sekunder från pers fast åt andra hållet så att säga. 34:32 är starkt och han blev bara varvad en gång!

två mycket trötta Regborns efter ca 7,5 löpta km. foto: Pappa

Resultat:

DM 10000 M A-heat

1 Martin Regborn -92 KFUM Örebro 32.54,75 DM ETTA
2 Daniel Attås -87 Stocksäters IF 33.24,40 DM TVÅA
3 Erik Anfält -76 Örebro AIK 33.31,39 M35 DM TREA
4 Mokhtar Bennis -67 Örebro AIK 34.22,57 M45
5 Fredrik Regborn -95 Glanshammars IF 34.32,81
6 Ulf Hallmén -68 Hagaby GoIF 34.43,72 M40
7 Daniel Brånn -82 Kumla SF 35.10,41
8 Jonas Rosengren -72 KFUM Örebro 35.29,35 M40
9 Fredrik Eliasson -74 IF Start 35.59,71 M35
10 Ivan Forsgren -86 Club Run Närke 36.26,25
11 Mathias Lindmark -81 Örebro AIK 36.54,41
12 Pär Englund -77 Örebro AIK 37.12,34 M35
13 Hans Persson -66 Glanshammars IF 37.31,79 M45
Fredrik Rådström -83 Hällefors LK bröt
Lars Drageryd -89 KFUM Örebro bröt
Henrik Eknor -83 Örebro AIK bröt
Andreas Ingberg -82 Örebro AIK bröt
Daniel Johansson -86 Örebro AIK bröt
Linus Ryefalk -80 Örebro AIK bröt

Från Eksjö till Košice

Så då var man äntligen heltidsproffs (det heter inte arbetslös). Jag flyttade ut ur mitt rum som jag levt två år i Eksjö förförra torsdagen och åkte sedan ner på JWOC-Pre camp i Slovakien. Truppen är ett riktigt härligt och supertaggat gäng och oavsett hur det kommer att gå resultatmässigt kommer andra veckan i Juli att bli helt fantastisk!

I onsdags kom jag ”hem” till Örebro, aka  base camp Längbrotorg och påbörjade den sista specialträningen. Planen är att köra hård träning i ungefär en vecka till för att sedan bara ”chilla” och köra lite korta, hårda pass de två sista veckorna innan. Jag har målsättningen att varje pass ska utveckla någon av de kvaliteter som behövs.

I Fredags eftermiddag åkte hela familjen ner till Eksjö för avslutningsmiddag och sedan min student dagen efter. Jag hann med ett allra sista pass på min backbana (hittar du en backigare bana är du i Aneby!) innan middagen och jag hann också ta farväl till Brännemon på morgonen innan studentavslutningen (jag är seriöst orolig för att delen där det bara är 15km-spåret kommer att växa igen nu när jag inte springer där längre!). Efter utspringet och att ha blivit utsmyckad som en julgran (tack alla!) ville jag ifrån hålan så fort som möjligt. Typiskt nog så kör Mamma sin vana trogen fel och blir tvungen att ta den södra avfarten vilket innebär 5 min längre än nödvändigt i Sveriges tråkigaste stad. Jag kommer garanterat att sakna Eksjö i sinom tid, men inte nu, nu är det bara så fruktansvärt skönt att slippa stället. 10-Mila 2014 får bli den förlorade sonens återkomst!

Till hösten hade jag tänkt att plugga här på universitetet i Örebro och jag har också fixat en egen etta (Rynningebergsgatan 2, gatan som är så liten att den inte ens finns på Eniro eller hitta.se!) som jag får tillgång till i Juli. Så jag är väl nu officiellt sett Örebroare. Det låter faktiskt inget vidare…