EOotiÖ: dag 7-10

Torsdag:

Lite lugnare dag den här dagen. Kvicksilvret i termometern kröp stadigt uppåt och förmiddagspasset kunde genomföras i pure nylon. Själva passet var en medeldistans i en ganska brant sluttning. Började med att springa tjejernas bana baklänges för att sedan ta killarnas bana åt rätt håll, efter några kontroller ser jag att mitten på killarnas bana är densamma som tjejernas bana baklänges och därför springer jag denna del baklänges för att sedan fortsätta resten av banan i rätt riktning. (Efteråt var det ingen som fattade när jag förklarade hur jag hade sprungit).

Därefter blev det en lång vila till eftermiddagspasset (ettorna krev nationellt prov i svenska) som var en ren distanslöpning av hemlängtanstyp. Vi var ett gäng tappra grabbar med Hederskog i spetsen som satt kvar i bussen ända till byn med det tungvrickande namnnet Gschnitz. Härifrån skulle vi springa en ”trailrun”, som vår guide Joakim brukade ha som löprunda. Det började fint på en liten grusväg längs med bergssluttningen. Hederskog låg i tät med kartan som var en utskrift av ett satellitfoto från google maps! Det säger sig självt att den bit där vi skulle gena genom skogen inte gick så bra. Först klättrade vi för högt, sedan hittade vi inte stigen, och när vi väl trodde att vi hade hittat den slutade den i ett riktigt snårigt grönområde. Medans några killar svor över sina skoval drog vi ner på stora vägen innan vi en bit senare klättrade upp igen för att äntligen hitta stigen. Sedan gick det utan större problematik bra och vi hann tillbaka till hotellet lagom till kvällsmaten efter nästan 90 min på 14 km! (det var inte särskilt platt nej)

Fredag:

På förmiddagen åkte vi tillbaka till Igls för att träna på kartan där vi sprang mannschaftstafetten : http://regborn.byethost32.com/Kartparm/show_map.php?user=Martin+Regborn&map=415

Vi åkte sedan tidigt efter lunchen för att hinna med lägrets grand finale! The one and only LÄGERSTAFETT! Termometern i bussen visade 28 grader, och vi var tacksamma över att vi inte hade haft så här bra väder hela veckan! Jag och Hanna Östenberg (nyförvärv till Eksjö SOK) utgjorde lag 112.

Min vana trogen LÄSTE jag kartan i starten, vilket som alltid är en smart idé. Så även nu då vi stod uppradade åt 180 grader fel håll mot det vi skulle springa (stackars Wejås fattade det inte förrän han sprungit 7 min i rakt fel riktning). Jag är bland de första vid ettan men blir lite ställd då det är ett ny inhängnad precis efter kontrollen. Sedan går det bra och jag trycker på med pigga ben. Är samtidigt som Jens vid sista kontrollen och kan sedan skicka ut Hanna först på tjejernas första.

Därefter börjar KAOSET som bara en tjeckisk stafettträning kan ge. Efter att tjejerna sprungit sin sträcka (samma som killarnas gafflade startsträcka) släpper de iväg oss killar på en av fyra korta slingor. Efter att ha sprungit min slinga skickar jag ut Hanna på samma slinga tills vi båda har sprungit alla fyra slingor. Grejen är att alla lag har slingorna i olika ordning, så det kommer in och går ut löpare åt alla håll och man har ingen aning om från vilket håll ens egen lagkamrat kommer att komma från.

Nåja, Hanna går bra och jag går ut i hetluften, lite för långt efter Jonas Borg för att tampas om segern, men jag kör full gas ändå. Springer om löpare efter löpare och i backen upp till sista passerar jag Hederskog och spurtar i mål lag 112 på en andraplats! Därefter hjälper jag till att plocka in kontroller som nedjogg. Värmen och tröttheten av att ta ut sig ordentligt gjorde sig dock påmind, för när jag kom ut till åkern och skulle till bussen började jag springa åt fel håll! Som tur är har jag någorlunda lokalsinne ändå och kände på mig att jag var fel ute.

Lördag:

Den här dagen hanns det bara med morgonjogg och ett kort skrå-OL-pass direkt från hotellet eftersom vi var tvungna att rulla vid 11. Det var många ledsna miner när vi lämnade alpernas snötäckta toppar. Men vetskapen om hur fruktansvärt härdade vi har blivit under dessa dagar gjorde att vi såg fram emot att komma hem till platta Sverige igen för att visa våra nya färdigheter på kommande tävlingar!

Eksjö OLGY on tour in Österreich: dag 4-6

(sorry for the delay, men internet har ofunnits ett tag här på stället där vi bor)

Dag 4: Måndag

Heldag i Italien! Vi lämnade ett regntungt Steinach am Brenner med hopp om att det skulle se bättre ut på sydsidan av bergen – det var det inte. När vi klättrat upp en bit på serpentinvägarna där blommor var utlagda var hundrade meter så övergick regnet i snöfall. Väl framme i Nova Ponente där vi skulle träna kunde vi blicka ut över ett vinterlandskap. Karta pass 1: http://regborn.byethost32.com/Kartparm/show_map.php?user=Martin+Regborn&map=409

 

Efter en fin äkta italiensk pasta-lunch på en bondgård/turiststuga slutade det snöa och mitt livs blötaste träningspass kunde inledas, karta: http://regborn.byethost32.com/Kartparm/show_map.php?user=Martin+Regborn&map=410

 

På resan hem började vi med sista delen i vårt ”sagan-om-ringen-marathon” som underhållit oss under bussresan hittills, och trötta men glada kunde vi hugga in på brakmiddagen på stället där vi bor.

 

Dag 5: Tisdag

De andra hade vilodag. Jag vilade i lördags och stack ut på morgonen och sprang upp i dalen och njöt av de vackra vita bergen. 35 min tur och 25 retur… Därefter kartgenomgång från söndagens medeldistans och efter lunchen åkte de andra in till Innsbruck för att turista. Själv trotsade jag vädret (halv storm med en massa blötsnö) och gav mig ut för ett backintervallpass. När jag var klar med uppvärmingen och precis hunnit bli genomblöt slutade ovädret och solen tittade fram lite. Så typiskt… Det blev 5*5 min, på ca 8-9% lutning, joggvila tillbaka till starten. Underlag: asfalt. Skoval: Asics Tarther.

 

Dag 6: Onsdag

Heldagsutflykt igen. Den här gången i Insl. Första passet var riktigt fint, vi skulle köra downhill orientering och få skjuts i ett traktorsläp upp. Såklart var vi några stycken som tyckte att det var betydligt coolare att springa upp. En slingrande grusväg, 3,6 km och 430 höjdmeter. Nice! Därefter en riktig fin utförsorientering. Därefter lunch på plats och sedan 10 min buss till andra änden av kartan. Nu var det vägvalsorientering som gällde. Jag hade planerat in ett tempopass och simulerade en tävling med uppvärming och start. Nu började det kännas lite i kroppen men jag lyckades få till ett riktigt bra pass ändå! På hemvägen fick vi se hur ringen ÄNTLIGEN tillintetgjordes och diskussionen vad vi skulle se på härnäst tog fart. Jag skulle ha tagit med mig min Star Wars-box, det skulle ha suttit fint!

Eksjö OLGY on tour in Österreich! dag 1-3

Dag 1: Fredag.

6.00 rullade bussen ifrån Elevhemmet, full med förväntansfulla (och en hel del morgontrötta) orienterare. Färden gick ner till Helsingborg där den blev en kort tur med färjan över till Helsingör. Halvvägs till Köpenhamn stannade vi för ett kort träningspass. Jag stod dock över efterson jag tänkt vila hela dagen. Jag tycker det är bättre att träna på ordentligt när vi väl är på plats, och kunde då även klämma in två fina pass på torsdagen. Istället tog jag en promenad i skogen i det fina vädret och agerade officiell fotograf.

Därefter blev det i princip non-stop bussresa ner till Northeim, där vi skulle sova på ett vandrarhem över natten.

 

Dag 2: Lördag.

Lägret är igång för min del! 45 min morgonjogg i ett gemytligt Northeim innan det var hopp in i bussen igen. Vi skulle springa en sprint+stafetttävling utanför Innsbruck på eftermiddagen, men insåg snabbt att vi inte skulle hinna till starten. Vi kunde som tur var starta lite senare. Jag var inte alls så seg i benen som jag var rädd för att jag skulle vara efter 9 timmar i en buss, och kammade hem sprinten. Kartan var medelmåttig och kontrollplaceringar tveksamma. PPPT-klass med andra ord! Vi fick då också inte så lång väntan till stafetten. Den gick till så att man var tre i laget. Alla hade en likadan bana som man var tvungen att springa, men utöver det var det massa extrakontroller som alla skulle tas. Jag åtog mig de kontrollerna som var uppför bergssluttningen och var i himlen ett kort tag när jag kom ut i en pist där snön låg kvar och man hade utsikt över hela dalgången! Dagens bästa måste gå till PM! HM (Höjdmeter) = viele (många). Viele hochenmeter kan jag intyga!

Därefter blev det ÄNTLIGEN dags för oss att komma till vårt boende i byn Steinach an Brennen. Ett fint vandrarhem någonting…

 

Dag 3: Söndag

Morgonjogg i Steinach an Brennen. 2-3 grader och SNÖ!! Tänkte ta en tur i dalgången för att få det platt. Kunde efter 40 min konstatera att här är inte ens dalgångarna platta!

Pass 1 var en långdistans i en sjukt kuperad terräng (jag erkänner, jag gick ganska mycket). Kartan var från 2003 och riktigt usel. Många kontroller satt fel men det var ändå riktigt kul. Här längre ner i dalen snöade det inte, men det regnade ordentligt.

Pass 2 var en medeldistans i ett platt parti nere i dalgången. Riktig ”Catching Features”-terräng, med små kullar och gropar (och en hel del stickiga enbuskar) nu sken solen och det var kortärmat som gällde!

Imorgon väntar en heldagsutflykt till Italien! Kartor kommer i kartpärmen, jag orkar bara inte ladda upp dem just nu.

 

Intervaller på Brännemon

Snart är det dags! Tidigt på fredag morgon rullar Eksjö OLGY iväg mot Österrike! Min träningsplan för tillfället är att träna på riktigt bra fram t.o.m första maj, för att sedan släppa upp och vässa formen så att kroppen svarar lagom till JVM-testerna och Silva League-finalhelgen.

Som en del i detta kommer jag nu att köra lite längre intervaller för att sedan köra kort och snabbt under formtoppningsfasen. Så i eftermiddags joggade jag iväg till Brännemons spårcentral för 5*2 km i tröskelfart. Eller mer exakt 2,11 km som ett varv runt elljusspåret är. De som har sprungit elljusspåret på Brännemon vet att det är ett ganska jobbigt spår. Det är inte jättekuperat, men det är många, korta backar upp och ner som gör det svårt att sträcka ut löpsteget. Det enda egentligt platta partiet är de sista 300. Dessutom lade de för något år sedan ut flis i spåret! Jag trodde att det var sådant som man gjorde på 80-talet!! Nåja, mjukt underlag ger tuffare träning!

Efter några korta stegringslopp gav jag mig iväg, tog det första varvet aningen lugnare. Vilan hade jag satt till två minuter.

Varven gick på 7:13-04-07-09-04 (3:21-25 min/km) och pulsen låg bra på ca 90% och gick ner fort i vilan. Ett riktigt bra pass!

(dagens pass, elljusspåret är det svarta, löpriktning medsols)

Precis när jag var klar och stod och pustade ut kom det fram en man till mig som jag hade sprungit om precis på slutet. ”Du sprang säkert tre gånger fortare än vad jag gjorde!”. Jag förklarade att jag gick på orienteringsgymnasiet och att jag även tränade lite löpning. Han blev jätteintresserad och började fråga en massa. Han gick även in på Mästarnas Mästare och hur Annichen hade krossat allt motstånd. Kul att det verkligen sprider uppmärksamhet kring orienteringssporten.

Han kunde nog ha snackat i en evighet, så jag kände mig nästan oförskämd när jag sa att jag var tvungen att jogga ner. Tog en sväng förbi sjön Södra Rokalven på hemvägen. Där möter jag en lite äldre man löpandes i motsatt riktning som när han passerar mig ropar ”Hej Hagaby!”. Jag blir helt paff! Jag hade bara vanliga svarta träningskläder och OLGY-jackan på mig. Antar att det var en orienterare från Eksjö SOK. Alla känner apan men apan känner ingen…

Fin inledning på Silva League

 

 

Efter en lyckad i helg i Kolmården förr helgen där jag fick ett kvitto på att vinterträningen fungerat bra, var det med spänning jag såg fram emot premiären i Silva League (f.d Silva Junior Cup/Elitserien). Så i fredags åkte jag och Linnea tåg från Eksjö för att möta upp med resten av eliten i Hagaby Blue Mountain Bulls i Vårgårda. Vi hade inte lyckats få tag på något boende närmare tävlingen än så, men eftersom vi bodde här på lång-SM förra året visste vi hur det var.

Jag fick alltså på lördagsmorgonen möjlighet att återuppleva min morgonjoggsrunda Vårgårda-edition. Det är faktiskt en av de rundorna som jag är allra mest nöjd med, det är en ädel konst att hitta bra joggrundor på nya ställen! Kroppen kändes riktigt bra under joggen och det var inte utan fjärilar i magen som jag satt i minibussen på väg till Jonsered.

Vädret visade sig inte vara på särskilt gott humör den här dagen, men det gjorde inte så mycket, för så roligt att springa orientering som det var den här dagen har jag sällan varit med om. Läs mer om själva loppet i min kartpärm: http://regborn.byethost32.com/Kartparm/show_map.php?user=Martin+Regborn&map=401

Övriga HBMB-resultat:

2 Lars Persson H55 45:50 +2:10 8:40
2 Martin Regborn H20 Elit 1:03:09 +1:36 6:37
3 Andreas Peterson H21E3 1:27:10 +1:12 7:19
3 Karin Persson D21 1:01:56 +1:12 9:00
7 Linnea Holmqvist D20 Elit 1:03:22 +7:21 9:38
9 Sebastian Månsson H21E2 1:34:32 +9:12 7:48
9 Fredrik Regborn H18E3 1:03:40 +11:32 9:15
14 Love Sintring H20 Elit 1:12:10 +10:37 7:33
16 Kajsa Holmqvist D45 59:17 +14:43 13:21
20 Lisa Kalered D21E2 1:33:12 +21:13 12:08
22 Harald Larsson H18 Elit 59:15 +6:29 8:01
35 Josefin Wallenhammar D18 Elit 1:05:07 +17:11 11:40
56 Karin E. Gustafsson D20 Elit 1:35:23 +39:22 14:31
58 Benita Hansson D21 Elit 1:37:01 +23:52 10:55
Carina Regborn D45 ej start

Tillbaka i Vårgårda blev det dusch, däckning och en inte alltför upphetsande middagsbuffé. (Åtminstone skönt att slippa laga mat själv) Därefter blev det en lång väntan på startlistorna… förmodligen det enda som var negativt med helgens tävlingar.

Söndagens morgonjogg blev en chansning på en ny runda, som även den var mycket fin. Städning av rummen och sedan iväg igen till ett betydligt soligare Jonsered. Mer om loppet: http://regborn.byethost32.com/Kartparm/show_map.php?user=Martin+Regborn&map=402

Övriga HBMB-resultat:

2 Lars Persson H55 31:50 +0:54 8:59
3 Martin Regborn H20 Elit 33:17 +0:13 6:56
6 Kajsa Holmqvist D45 39:56 +7:27 12:47
11 Josefin Wallenhammar D18E2 38:40 +4:21 11:49
17 Love Sintring H20 Elit 38:47 +5:43 8:05
20 Karin E. Gustafsson D20 Elit 42:48 +7:15 11:08
21 Linnea Holmqvist D20 Elit 43:12 +7:39 11:15
25 Carina Regborn D45 1:00:59 +28:30 19:32
32 Harald Larsson H18E2 45:49 +12:06 11:05
34 Sebastian Månsson H21E2 45:13 +8:16 8:49
36 Fredrik Regborn H18E3 47:16 +16:10 12:05
41 Lisa Kalered D21E2 51:05 +13:42 12:23
53 Karin Persson W21 Elite 46:37 +9:40 10:29
55 Benita Hansson W21 Elite 47:06 +10:09 10:36
70 Andreas Peterson M21 Elite 44:17 +10:38 8:26

(Mamma får en eloge för sin imponerande km-tid)

I totalen i H20E efter två deltävlingar leder Marius med 564 poäng, jag är tvåa med 504 och Johan trea med 480. Just nu känns det lite småsurt att jag missar de nästa två deltävlingarna. Men det är bara fyra deltävlingar som räknas med inför finalen och jag tror att OLGY-lägret i Österrike/Italien kommer bli riktigt fint! Får se om det finns någon internetuppkoppling där, för i så fall kommer det uppdateringar om lägerstatusen och fina träningar!

Vårsäsongen 2012

Idag gör jag äntligen tävlingspremiär ”på riktigt”. Jag har visserligen sprungit två tävlingar i Turkiet och två i Danmark men det är inte riktigt samma sak. Förra helgen var jag i Bohuslän och sprang Kvillebyns klassiska, men det tog jag bara som träning och njöt av terrängen. (Jag vet att jag lovade ett inlägg om det, men kom inte på något intressant att skriva. Kartan säger mer än tusen ord, så njut: http://regborn.byethost32.com/Kartparm/show_map.php?user=Martin+Regborn&map=385 )

I eftermiddag väntar alltså Kolmårdsdubbeln med ett riktigt fint startfält i H20E! I morgon blir det också stafettpremiär i och med Kolmårdskavlen! Jag springer sistasträckan i ”Hagaby Blue Mountain Bulls” förstalag. Jag vet att mina lagkamrater tränat på riktigt bra i vinter och även om vi kanske inte kommer vara med och konkurrera om segern så kommer vi i alla fall att vara med i hetluften!

Min övriga vårsäsong kommer att se ut som följande:

April: 14-15: Silva League, ( 20-29: Läger i Österrike)

Maj: 4: Silva League, 5-6: 10-Mila, 12-13: Fellingsbro (som träning), 16-18: JVM-tester, 26-27: Silva League Final.

Tävlingsrapport: Startmilen

I helgen som var har det blivit både fin löpning och en fantastisk orienteringsupplevelse. Jag börjar med löpningen och återkommer med ett inlägg om orienteringen senare.

Motvind på upploppet! (Foto: Sverker Regborn)

Med ett färskt PB på 3000 m i bagaget och det faktum att jag inte sprungit ett millopp i någorlunda acceptabel form på två år kände jag mig ganska säker på att en fin miltid fanns i kroppen! Men när jag vaknade upp på morgonen till snö, vind och några minusgrader kändes det inte lika bra… vad är det för väder vi har? Nåja, jag flyttade fokus till att göra ett bra lopp istället, lade bort sluttiden ur tankarna och tog en lätt morgonjogg.

Varefter starten närmade sig blev det dock allt varmare och jag konstaterade även att det blåste åt rätt håll. Banans långa raksträckor skulle få löpas i medvind medans motvinden togs i sicksackandet bland bostadshusen.

Kroppen kändes bra på uppvärmningen och kl. 13:57 trängde jag mig fram till startlinjen. Viss förvirring rådde i starten eftersom starpistolen klickade ett antal gånger innan vi slutligen kom iväg.

Som vanligt blev det tjurrusning i starten, jag gick upp och lade mig i tätklungan. En löpare (Anders Kleist) drog ifrån direkt och jag insåg att om jag skulle hänga på skulle jag garanterat gå in i väggen. Jag hamnade istället i ett vakuum med alltför långt fram till Kleist och en liten lucka till bakomvarande löpare.  Första kilometern gick på 3:07 och sedan låg jag ganska jämnt i 3:15-tempo. 5 km passerades på 16:05. Andra varvet gick lite tyngre men jag kände mig ändå ganska fräsch i benen. Intalade mig själv att loppet slutade vid 7 km, för därefter var det bara medvind kvar!

Den 9:e km klockade jag på 3:15 och det var först nu jag insåg att jag hade en bra tid på gång! Sista biten var dock lätt uppför och i motvind. Jag pinnade på med trötta ben och vände in på motvindsupploppet på löparbanan. Med blicken fäst på målklockan sprang jag i mål på 32:32 och andraplatsen efter Kleist (30:59) var säkrad. Men eftersom startpistolen ju hade klickat blev min officiella tid 32:29. Nytt PB med andra ord, men det hade jag nästan förutsatt att det skulle bli.

Medan jag pustar ut ser jag plötsligt min bror ramla ihop efter mållinjen. Tittar på klockan och inser att han sprungit precis under 35 min. PB med 2 minuter är grymt imponerande.

Eftersom vi skulle tävla i Bohuslän dagen efter och var tvungna att åka redan den här eftermiddagen hann jag dessvärre inte vara med på prisutdelningen. Jag joggade därför hem ganska direkt, och precis när jag lämnar målområdet hör jag speakern prata om någon som går i mål på ca 43-44 min. ”Jag vet inte om han är glad för att ha gjort PB eller om det är för att ha kommit i mål. Det är nog både och!” Klockrent!